Det som skulle blivit en gemensam drömsemester för systrarna Lori och Erin förvandlas snart till en mardröm.
Det är spännande från första till sista sidan, en riktig nagelbitare, och jag hoppas verkligen att något svenskt förlag plockar upp den här godbiten. Även om man tidigt kunde ana hur det skulle sluta så känns det ändå helt rätt – det hade inte kunnat sluta på något annat sätt.
Den här gången överträffar Louise Penny sig själv. Det som brukar vara välskriven spänning i bästa Agatha Christie anda har utvecklats och blivit något mycket mer.
Där kräftorna sjunger är unik med sin blandning av djur och natur, kärlek och mord, och inte liknar något annat just nu. Det är en bok som berör på djupet.
Så här i slutet när skymningen gör kvällarna lite mysigare tänder jag massor av levande ljus och kryper upp i soffhörnet med en ny bok om Ruth, Nelson och de andra.
The Book Charmer är mysig feelgood i ett nötskal. Här finns miljöerna, här finns god mat, omtänksamma människor som är så typiska för de här småstäderna böckerna utspelar sig i. Här finns problem som måste tas tag i och som så klart inte löser sig förrän Gracie inser att hon inte är ensam, hon har hela staden, gemenskapen bakom sig. Allt går när alla hjälper till.
Lesley Pearse är ett säkert kort och en favorit för många läsare. Hennes böcker om starka kvinnor ur olika tidsepoker i vår historia tilltalar många och jag blev väldigt förtjust i The House Across the Street.
What a read this was. Revolution, love, disappointment, fear, death, happiness, reunion and loss.
En trädkramare, en fotograf, en stroke, en packad äkta make och
Seine som svämmar över hotar familjehelgen . Regnvakt av Tatiana de Rosnay levererar minst sagt.
Söker du skön avkoppling så följ med på en trip till Bethany Bay och Aix-en-Provance. Du kommer inte ångra dig!
”Är det det då?” frågar mamma och nickar mot Mattias Edvardssons nya bok som jag har i knät. Det tar ett par ögonblick innan jag förstår att hon syftar på titeln; En helt vanlig familj. ”Det tänker jag inte svara på” svarar jag och ler lite när jag ser hennes frustration. Men det är det…