Den här pappa, den önskar jag att vi läst ihop du och jag. Jag tänker mig bokpratet om Catalana sent en kväll i uterummet med ett glas vin och en skål chips. Nu kommer det aldrig att bli så, men det hade varit perfekt.
Etikett: Stockholm
Fallet är utan tvekan Lars Wilderängs hittills bästa bok. Det är spännande, engagerande och berör på ett sätt som han inte gjort tidigare – ett starkt inlägg i samhällsdebatten.
”Seg i starten” var det någon som tyckte, men jag håller inte med, här är full fart från första till sista sidan.
Cilla följer med Rosie på en härlig lyxhelg på Bullholmens nyöppnade SPA. För vad kan väl hända där…
Förutom ett dödsfall så klart, ett dödsfall som polisen avskriver som en olyckshändelse men som Cilla och Rosie inte kan låta bli att luska lite i. Det dröjer inte länge innan en historia med kidnappning (!), skumma psykologer och stora familjehemligheter rullas upp.
Det första chiffret bjuder på härligt spännande ”jag kan inte sluta lyssna”-läsning och för första gången på länge längtar jag efter del två.
Jag valde att lyssna, många andra har rusat till bokhandeln och köpt ett ex. Oavsett vilken läsform du väljer så se häll upp ett glas bubbel, kryp upp i soffan och njut – du lär inte bli besviken.
Kjell Ola Dahl lyckas i Täcknamn Hilde lyckas med något jag inte trodde var möjligt; att få mig att sträckläsa en spionhistoria som utspelar sig under andra världskriget. Jag är, tyvärr, egentligen hjärtinnerligt trött på historier om kriget och de umbäranden folk var tvungna att utstå. Det är hemskt, jag vet, det är ett förfärligt…
Att bokcirkla om en bok man inte tycker exakt lika om är fantastiskt kul och många gånger ögonöppnande. Aha-upplevelserna haglar och man inser hur olika man kan tolka en text trots att man bevisligen har läst exakt samma ord. Man uppfattar helt enkelt saker väldigt olika. Det kan dock göra det lite klurigt att skriva…
Här kommer natten känns väldigt osvensk. Kanske är det ämnet som gör det. Förvisso har både Ajvide Lindqvist och Mats Strandberg skrivit om vampyrer helt nyligen, och de är i gott sällskap med andra svenska författare. Ändå känns det här annorlunda. Det känns mer släkt med Twilight eller True Blood än Låt den rätte komma…
”Jag kan inte tänka mig något finare än att vara en sådan röst i någons huvud.” Orden hade kunnat te sig läskiga om det inte var för att de uttalades av en författare vars högsta önskan är att kunna skriva på ett sätt som får oss läsare att glömma tid och rum. Som får oss…