Catalana ger mersmak

Den här pappa, den önskar jag att vi läst ihop du och jag. Jag tänker mig bokpratet om Catalana sent en kväll i uterummet med ett glas vin och en skål chips. Nu kommer det aldrig att bli så, men det hade varit perfekt.

En snabb sökning på Bokparets blogg visar att du så klart redan läst den första och den andra i serien. Varför i hela friden har jag inte läst de första tre böckerna om Carl Hell? Jag har ingen aning, men jag kommer definitivt att göra det nu.

För mig var Carl Hell och Maria Gustavsson nya bekantskaper och de gav mersmak. Den här gången har de delat på sig. När boken börjar är Maria hemma i Stockholm och kämpar med kollegornas förutfattade meningar om vad en polissyster egentligen är kapabel till och bör syssla med i Sverige 1937. Inte mycket uppenbarligen. Inte blir hennes chef särskilt glad heller när hon envisas med att den döda kvinnan blivit mördad och inte alls råkat ut för en olyckshändelse. Men hur långt är hon beredd att kämpa? När börjar det bli för farligt? Om bara Carl kunde komma hem och hjälpa henne!

Men Carl är i Paris med sitt livs kärlek och leker på allvar med tankar om att slut som polis, att lämna allt och bara leva livet. Men är det överhuvudtaget möjligt? Och ligger valet ens hos honom?

När en sovjetisk kvinna hittas mördad i den svenska paviljongen på den stora världsutställningen anklagas en svensk förläggare för brottet och Carl tvingas rycka in för att hjälpa till. Vad är det egentligen som händer och hur hänger det samman med motståndsrörelsen i Barcelona? Och vem är egentligen Moretana?

Catalana är riktigt spännande och ger som sagt mersmak. Jag vill definitivt läsa mer.

PS. Ett extra plus för de snygga kapitelrubrikerna. Den grafiska layouten är viktig för läsupplevelsen.

jc.magnusson

Tillbaka till toppen