May är ett säkert kort, man vet att man får bra spänning i härliga miljöer när man plockar upp en av hans böcker. Det spelar ingen roll om det är karga engelska öar, vidsträckta hedar i Skottland, den franska landsbygden eller ett myllrande Paris – han har känsla för att välja miljöer som lockar och som nästan själva blir en karaktär i handlingen.
Den här gången överträffar Louise Penny sig själv. Det som brukar vara välskriven spänning i bästa Agatha Christie anda har utvecklats och blivit något mycket mer.
Jag gillar fortfarande Enzo, även om han blivit lite kantstött.
Efter sommarens uppsjö av feelgood känns det skönt att bryta av med något helt annat. En rå skotsk kriminalroman var precis vad som behövdes.
Catherine Steadmans bok Dolt i vatten är en perfekt beachbok till sommaren. Den har alla de rätta detaljerna. Ett nygift par, en paradisisk bröllopsresa, en flygplansolycka, diamanter, pengar, ond bråd död och inte minst en nervpirrande jakt när ägarna till diamanterna och det mystiska usb-minnet vill ha tillbaka sina saker. Till vilket pris som helst.
Vad passar väl bättre än att inleda det nya året med en gammal bekant? Det är ren läsglädje när jag åter får möta Gamache och följa med när ha löser mordet på den unga kvinnan vid Lac Massawippi.
Ragnar Jonasson är en ny bekantskap för mig, en bekantskap som ger mersmak. Sällan har jag läst en vanlig polisdeckare som överraskat mig så och som känns ny och fräsch i en tid när det går sjutton deckare på ett dussin.
En May-bok är inget man ska plocka upp för lite slöläsning, det är riktiga bladvändare som serveras och det är svårt att sluta läsa.
Det är en skrämmande bra bladvändare
om makt, kidnappning och sexfester som i all sin otrolighet tyvärr är alltför trovärdig.
Tyvärr. Man skulle ju önska att det efter en revolution var klokare människor som tog över, men det sker nästan aldrig. Till en början kanske, …