Oväntat, nytt och fräscht

Ragnar Jonasson är en ny bekantskap för mig, en bekantskap som ger mersmak. Sällan har jag läst en vanlig polisdeckare som överraskat mig så och som känns ny och fräsch i en tid när det går sjutton deckare på ett dussin.

I Mörkret möter vi Hedda
Hermannsdóttir, poliskommissarie i Reykjavik på Island. Hon har ett halvår kvar till pension när hon blir inkallad till chefen som glatt meddelar att han anställt hennes ersättare så hennes tjänst upphör om två månader. Och ja, hennes fall är utdelade på kollegorna men hon kan ju välja något gammalt cold case som ligger i den olösta högen.

Hedda blir så klart arg, ledsen, besviken och skitsur men biter ihop och börjar rota i ett misstänkt dödsfall från förra året. En ung ryska hittades död i vattnet och fallet avfärdades som självmord, men Hedda är inte övertygad. Alldeles särskilt inte när hon får reda på att hon dagen innan fått sitt uppehållstillstånd.

Det visar sig snart att hon stuckit huvudet i ett riktigt getingbo med trafficing, droger och flyktingar, bland annat och det dröjer inte länge innan hon blir inkallad till chefen igen. En rosenrasande chef som ger henne 24 timmar för att städa rummet och avlägsna sig.

Det säger kanske sig själv att Hedda inte ger sig, hon kan inte sluta rota i vad som faktiskt hänt och… tja… slutet på den här boken är något av det mest oväntade jag läst på länge. Jag såg det inte komma som man brukar säga. Skickligt gjort!

Tack och lov kommer det fler böcker i serien och jag kommer definitivt att läsa dem. Som sagt, Ragnar Jónasson – en ny bekantskap som gav mersmak!