Uncategorized

Makten korrumperar alltid

Tyvärr.

Bokmalen.nu läser Makten av Naomi Alderman
Makten av Naomi Alderman

Man skulle ju önska att det efter en revolution var klokare människor som tog över, men det sker nästan aldrig. Till en början kanske, men tids nog tar de makthungriga över igen, knuffar bort de rättskaffens, de goda, de äkta statsmännen som ser till allas bästa. Det har historien visat med all tydlighet. För makt korrumperar, tar fram det sämsta hos människan, oavsett om hon är man eller kvinna.

Det är också det kvarvarande intrycket av Naomi Aldermans bok Makten. Det är lika intressant och spännande som det är tänkvärd och viktig läsning hon bjuder på när vi får följa de fyra huvudkaraktärerna i den nya världsordning som plötsligt råder.

Det här är utan tvekan en av de starkaste böckerna jag läst på länge!

På ytan är allt som vanligt, men en dag är något fundamentalt annorlunda. Plötsligt utvecklas en egenskap hos världens tonårsflickor som ger dem kraft och förmåga att orsaka andra fruktansvärd smärta, ja till och med död. Styrkeförhållandena skiftar, världens kvinnor finner sig inte längre i att bli hunsade, en revolution sprider sig över världen. Till en början ser allt ut att bli bättre, men snart finns det de som utnyttjar kraften för sin egen vinnings skull och samhällen sätts i gungning.

På ytan har kanske inte en Londontjej med kriminella rötter, en amerikansk lokalpolitiker, en barnhemsflicka och en afrikansk internetjournalist så mycket gemensamt, men i Makten förs deras öden samman och påverkar varandras.

”Vår tids Handmaids tale” står det i recensioner och omdömen och kanske stämmer det, båda böckerna målar ju upp en smått dystopisk, alternativ, verklighet – men samtidigt är det här så mycket mer.

*  *  *

Att det redan är en tv-serie på gång förstår jag mer än väl. Den här boken är som klippt och skuren för att filmatiseras och jag gissar att tvbolagen bjöd över varandra i sin iver att få rättigheterna. Vi kan bara hålla tummarna för att det blir lika bra som Handmaids Tale och att manusförfattarna håller sig så nära boken det bara går.