Ett vad, en försvunnen man i Paris och en skotsk kriminaltekniker – kan det bli bättre?

Det var något hos Enzo MacLeud som klingade bekant när jag började läsa Peter Mays roman Ett kallt fall. Jag tyckte jag kände igen det där vadet. Vadet som om Enzo lyckades lösa det tio år gamla försvinnandet, eller var det ett mord, skulle ge honom 1000 franc.

Några kapitel in insåg jag att det kanske inte är så konstigt. Det är ju faktiskt bara lite mer än ett år sedan jag lyssnade på den engelska versionen Dry Bones (eller Extraordinary People som den också finns utgiven som).

Gör det något? frågar sig kanske vän av ordningen.
Nej då, inte ett dugg, är det självklara svaret. Precis som med Mays senaste böcker Harris Tweed, Entry Island och Coffin Road, så gillar jag det här. Det är spännande, lågmält och nästintill omöjligt att lägga ifrån sig.

May rör sig över stora områden på vår jord i sina böcker. Coffin Road och Harris Tweed utspelade sig på Yttre Hebriderna, Entry Island på ön med samma namn i Kanada och den här gången har han flyttat handlingen till Frankrike. Närmare bestämt Paris och Toulouse.

Och han gör det bra. På något sätt lyckas han behålla sin egna berättarstil och samtidigt implementera den sköna franska känslan i miljö, handling, doft och berättartempo som jag lärt mig älska i andra böcker.

Kombinationen av ett vad, ett cold case och den franska miljön fungerar alldeles utmärkt. Med sin något ovanlige hjälte drar May in oss i en mordutredning av det lite ovanligare slaget.

När den briljante läraren Jaques Gaillard för tio år sedan försvann spårlöst slogs nyheten upp stort i media, idag är försvinnandet fortfarande ett mysterium. Något obetänkt slår Enzo vad om att han kan lösa fallet och snart kämpar han både mot klockan och de som inte vill att sanningen ska uppdagas. Kommer han att lösa fallet?

Ett kallt fall är den första av hittills sex utkomna i serien om Enzo MacLeod och den första på svenska. Jag ser fram emot att läsa även de andra, jag gillar Enzo, han är utan tvekan en hjälte av det lite ovanligare slaget. En femtioårig kriminaltekniker, till hälften skotte och hälften italienare men numera bosatt i Toulouse där han undervisar på universitetet.

jc.magnusson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

nio − 4 =

Tillbaka till toppen