Rosy & John är bara 160 sidor lång, men ändå serverar Lamaitre oss en tät historia med högt tempo och mycket handling. Det gäller att hänga med i svängarna.
Etikett: sekwa
n gång i månaden samlas en smått osannolik grupp karaktärer för att en gång i månaden träffa en sömncoach. Tanken är att de på nytt ska lära sig det mest basala igen – att kunna sova.
Jag älskar den här boken!
Stämningen, miljön, karaktärerna. Jag menar – Paris! För att inte tala om Mia och Paul. Gud vad jag tyckte om dem och deras knasiga vänskap och starka band.
Poste restante är en ljuvlig historia om människor, möten och om att hitta och respektera sig själv, den man är. Karaktärerna är fint tecknade och jag vill åka dit och möta dem alla, nästan.
För ett år sedan föll jag som en fura för Rachel Rhys roman Farofylld överfart och sedan dess har jag otåligt gått och väntat på nästa bok från hennes penna. Och lagom till semester dök den upp – Dödligt arv. Har du inte läst den än kan jag bara gratulera – du har en härlig stund framför dig i hängmattan, på stranden, på balkongen eller var du nu föredrar att läsa på semestern.
En trädkramare, en fotograf, en stroke, en packad äkta make och
Seine som svämmar över hotar familjehelgen . Regnvakt av Tatiana de Rosnay levererar minst sagt.
Nej, här finns inga mord, ingen nervpirrande spänning. Ja, det är nördigt – böckerna är med överallt. Men det är vackert, tänkvärt, härlig, sorgligt ibland och roligt ibland. Det är helt enkelt en stunds ljuvlig läsning.
Två människor som skriver brev till varandra – kan det verkligen vara något?
Åh ja! Särskilt i Anne Youngsons tappning.
Hur skriver man om en bok som var så bra att man aldrig ville att den skulle ta slut, samtidigt som man inte kunde sluta läsa – just för att den var så bra? Hur skriver man utan att höja…