-
Arkeologisk action från 20-talets Egypten
1920-tal, starka kvinnor, arkeologiska utgrävningar i Egypten, fantastiska skatter och den obligatoriska förbannelsen – det är mycket av allt här och jag gillar det. Det är lätt att tycka om den här boken. För tidsandan, för spänningen och för det faktum att samtliga huvudpersoner är kvinnor – utan att det känns krystat. Helt underbart!
-
Skottland, klippor, hav, ett litet stenhus och god mat – what’s not to like
Huset nedanför klipporna är en fin och gripande historia och det är svårt att sluta läsa. Den fantastiska miljön och den goda maten gör sitt till och karaktärerna är beskrivna med en värme som får dem att kännas som gamla bekanta.
-
Första intrycket kan vara missvisande.
Cluedo i bokform med en touch av Agatha Christie - kanske är det det bästa sättet att beskriva den här unika historien på. Eller varför inte kalla det en varm och kärleksfullt berättat mordhistoria - hur motsägelsefullt det nu än kan låta. Men det är precis vad det är. Det finns så mycket hjärta i den här historien att man blir alldeles varm av att läsa.
-
Lost i bokformat
Det som skulle blivit en gemensam drömsemester för systrarna Lori och Erin förvandlas snart till en mardröm. Det är spännande från första till sista sidan, en riktig nagelbitare, och jag hoppas verkligen att något svenskt förlag plockar upp den här godbiten. Även om man tidigt kunde ana hur det skulle sluta så känns det ändå helt rätt - det hade inte kunnat sluta på något annat sätt.
Du kanske också gillar
Gyllene solsken för regniga dagar
Ruskigt spännande, klaustrofobisk thriller
Nästa år ses vi i Havanna
-
En påtvingad kryssning i Galapagos
. Jag är inte den som läser en bok till sista sidan bara för att. Jag har inga som helst problem att slå ihop boken och överge historien när den inte engagerar mig längre, vare sig det är efter ett par kapitel eller tio sidor innan slutet. Men här var det överhuvudtaget inte aktuellt. Jag ville verkligen veta hur det skulle gå för Henley och Graeme, jag ville se om de skulle vinna över chefsskurken och till slut få varandra.
Du kanske också gillar
Tagen av Bretagne
Skön läsning trots fånig titel
Fransk feeling av isländsk författare
-
Historien har alltid minst två sidor
Böcker om starka kvinnor under andra världskriget går det tretton på dussinet och baseras de dessutom på en sann historia brukar jag dra öronen åt mig, men Hazel Gaynor lockar med en vinkel jag inte sett förut. Här är det nämligen engelsmännen och de allierade är fienderna, de onda och de som sätts i arbets- och fångläger, som behandlas illa, får utstå svält och våldtäkt. En grym, men viktig påminnelse om att historien alltid har minst två sidor.
Du kanske också gillar
Vad är det med dessa engelska damer?
Catalana ger mersmak
Spännande bladvändare som är två böcker i en
-
Dags att svära i kyrkan
Jag ville tycka om den här boken lika mycket som alla andra, och på något sätt gjorde jag kanske det, men min kärlek till den är mer nyanserad. Lite kantstött och skamfilad - så där som kärlek ska vara. Det är ingen omedelbar förälskelse, men något i historien om Franny Stone tar tag i en. Suger in en och gör det omöjligt att sluta läsa.
-
Possibly the best book of last year
What a plot! And the narrative has such a drive to it. The characters are so complex that from one side to the other you are not sure what will happen, who is the villain and who is the hero. So cleverly written.
-
Vem är Mr Nobody egentligen?
Mr Nobody är grymt spännande och det är omöjligt att förutsäga vad som ska hända och hur det ligger till. Tankarna virvlar. Hur långsint kan man/ får man egentligen vara? Var går gränsen för hämnd? Hur långt är det ok för en journalist att pusha för att få sin story? Hur långt kan man rättfärdiga det?
-
Ytspänning till pappa
Ytspänning är vansinnigt spännande, en riktig bladvändare och jag vet att pappa hade tyckt lika mycket om den som jag. Och vi hade haft en hel del att tala om, det är ett som är säkert. En perfekt present så här på fars dag.
Du kanske också gillar
Vem är Mr Nobody egentligen?
Fullbordad triss för Henry
Adolfsson blir bara bättre och bättre
