En påtvingad kryssning i Galapagos

Två dagar.
Kan man verkligen läsa ut en bok på bara två dagar?
Jahaa då.
Och i ärlighetens namn var det enbart på grund av jobb och den obligatoriska nattsömnen som gjorde att jag inte slukade hela Shipped i en sittning. Å andra sidan vaknade jag sedan extra tidigt (kl 4 på morgonen!) för att jag helt enkelt var tvungen att läsa vidare.

Det är inte ofta det händer numera, att jag sveps med i en bok på ett sätt som gör att jag inte kan släppa den. Men gud så ljuvligt det är när det händer. Och det behöver inte vara någon särskilt märkvärdig bok, ingen stor litteratur, inget högtravande språk där varje ord vägts på guldvåg. Nej då, det räcker så bra med karaktärer som man bryr sig om och en handling som engagerar.

Precis det har Angie Hockman lyckats med i den här boken. Hon sveper med mig på kryssning i Galapagos. Hon låter mig vara en fluga på väggen som obemärkt ser allt som händer mellan Henley och Graeme. Hon får mig att känna mig närvarande, som om jag är på plats.

Det är skickligt. Och ovanligt.

Numera är läsning mer underhållning. Icke ack förakta men ändå ganska lätt att lägga ifrån sig. Men Shipped slukade jag från första stavelsen till den sista. Till och med efterord och författarens tack läste jag – de bitarna brukar jag hoppa över annars.

Så vad är det som är så märkvärdigt med Shipped nu då?
Egentligen ingenting. Det är en mysig men ganska vanlig romcom om Henley som äntligen har chansen att bli befodrad. Att få tjänsten som strävat efter, en tjänst hon förtjänar och har jobbat stenhårt för länge nu. Men hennes chef tänker inte bara ge den till henne. Oh nej. Det står klart snart att det finns en kandidat till, den förhatliga Graeme som saknar såväl mailmanners som vanligt hyfs. Och inte nog med att det är mellan dem valet står. För att visa sig värdig måste de dessutom delta i en av företagets – det är ju trots allt en researrangör hon jobbar för – kryssningar i Galapagos. TIO hela dagar ska de vara borta, tillsammans. Det är ett litet kryssningsfartyg, bara hundratalet passagerare, och så de två då. Man förstår ju redan där att stämningen kommer vara minst sagt laddad. Exakt hur laddad hade jag däremot inte klart för mig.

Så långt allt bra. Än så länge följer vi mallen för en helt vanlig romcom, en sådan som det går tretton på dussinet av.

Men nu kommer den tredje karaktären in i bilden – MILJÖN. Galapagos, med dess karga klippor, skummande hav, lugna laguner och ett fantastiskt och unikt djurliv. Ett känsligt och hotat djurliv. Det är nu historien griper tag i och sveper iväg med mig. Utan det hade Shipped bara blivit en helt ok historia, inte tillräckligt unik för att stå ut eller engagera, men trevlig läsning för några timmar. Så skickligt gjort, det märks verkligen att författaren varit på plats och är djupt engagerad i djurlivet på ön och hoten mot dem. Instinktivt sträckte jag mig efter telefonen beredd att swisha en slant till första bästa organisation som arbetar för att rädda havsleguanerna, jättesköldpaddorna, blåsulorna, darwinfinkarna, flamigorna….

Skickligt.

Att jag sedan hängde kvar för de sista kapitlen också, det är ett gott betyg. Jag är inte den som läser en bok till sista sidan bara för att. Jag har inga som helst problem att slå ihop boken och överge historien när den inte engagerar mig längre, vare sig det är efter ett par kapitel eller tio sidor innan slutet. Men här var det överhuvudtaget inte aktuellt. Jag ville verkligen veta hur det skulle gå för Henley och Graeme, jag ville se om de skulle vinna över chefsskurken och till slut få varandra.

Mycket skickligt.

Ett annat plus handlar om geografin. Jag menar, när läste man en bok som utspelar sig på Galapagos senast? Jag har då aldrig gjort det tidigare. Kul!

Rekommenderade artiklar