På gårdagens bokmal kom vi att diskutera den verkliga förebilden till Lisbeth Salander i Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson. Stieg hade sin brorsdotter som förebild när han skapade karaktären. I DN på nätet kan man läsa en intervju med henne. Filmen verkar ju precis som boken bli en stor succé och man borde antagligen se den. Om inte annat så för att kunna delta i diskutionerna på fikarasten. Fast kanske ska jag börja med att läsa boken, jag verkar vara en av de få som inte gjort det. Anledningen? Tja, det är fånigt det måste jag medge, men när något blir så hypat som Milleniumtrilogin blir jag lite…

Det blev en lyckad kväll. En fantastisk musselsoppa med efterföljande minisemla och trevligt bokprat. Pratet inleddes med utdelning av de litterära godispåsarna som gjorde stor succé. Tjejerna blev verkligen glada och det bestämdes att vi skulle läsa en av böckerna i våra påsar till nästa Bokmal om sex veckor. Eftersom vi alla hade Myrrha i våra påsar bestämde vi att alla ska läsa den. Och kors i taket, ingen hade läst den ännu. Efter ordentligt frossande i påsarnas innehåll gick vi så småningom över till det ordinarie bokpratet (om det nu finns något sådant som ett ordinarie bokprat, vi är ganska spretiga). Boktipsen den här gången var: Dödgrävarens dotter av…

Ja, det kan man verkligen säga. Världen snurrar snabbt, snabbt, snabbt och jag hänger inte riktigt med. Har varken hunnit att läsa eller blogga. Illa, illa! Jag ska försöka bättra mig. Idag är det dags för en ny Bokmal och det verkar som om alla sju kommer att vara med. Kul! Jag har laddat upp med en litterär godispåse till var och en som jag hoppas de kommer att uppskatta. Påsen innehåller härliga litterära godbitar av varierande genre och jag hoppas alla ska hitta något som passar dom, annars får de väl byta sins emellan. I påsen finns kärleksromaner, deckare, thrillers, biografier, sf och fantasy, reseskildringar, barnböcker och en kokbok.…

Årets andra bok tog slut natten till måndag. Den är däremot inte lätt att skriva om. Carsten Jensens Vi, de drunknade överraskade mig. En historia med sann grund. Historien är korrekt, men personerna omkastade eller omdöpta. Jag är normalt inte helt förtjust i sanna historier, biografier och liknande. Tycker ofta de blir pratiga och ointressanta, men detta var något annat. Boken handlar om det lilla fiskarsamhället Marstal i Danmark och utspelar sig från 1845-1945. Man får kort beskrivet (även om det nästan är omöjligt) följa människorna och byns utveckling från litet samhälle till dess peek med nordeuropas största segelflotta till dess nedgång och andra världskrigets påverkan. Låter det torrt och…

Så var årets första bok utläst. Julklappsskörden bestod av Shakespeares hemlighet av Jennifer Lee Carrell och den är alltså nu slut. En spänningsbok i samma genre som Da Vinci-koden, även om den inte lever upp till samma klass. Det går rykten att ett gammalt manuskript som Shakespeare sägs ha skrivit finns bevarat någonstans. Vår hjältinna ger sig motvilligt ut på jakt efter det (hon tvingas näst intill in i det) ett inte helt ovanligt grepp inom fantasygenren. I sin jakt på det försvunna manuskriptet far våra huvudpersoner mellan USA och England, med en liten avvikare till Spanien, med en aldrig sinande iver. Blir de aldrig trötta? Drabbas de aldrig av…

Årets sista slutlästa bok blev Spökskrivaren av Robert Harris. En bok pappa fick av mig på fars dag. Handlingen utspelar sig till största delen på Marthas Vineyard i USA dit en brittisk före detta premiärminister dragit sig tillbaka för att skriva sina memoarer. Som ”alla” stora män så skriver han inte själv utan anlitar en spökskrivare. Spökskrivaren i fråga är mer van vid idrottsstjärnor och rockidoler men blir nyfiken och åtar sig jobbet. Den snuskigt höga lönen för några veckors jobb är naturligtvis en viktig faktor i beslutet. Väl på plats inser han att han ersätter en tidigare spökskrivare som dog under smått oklara omständigheter. Det tar inte långa stunden…

Var på bio med lilla syster i går. Kul med en tjejkväll för en gångs skull. Hon är inte särskilt förtjust i filmer med action, skräck etc. Romantiska komedier är väl mer i hennes smak. Ändå lyckades jag ”lura” med henne på Twilight. Med försäkran om att det var mer romantik än vampyrer gick det bra. Som jag nämnt tidigare blev jag väldigt överraskad av hur mycket jag gillade böckerna om Bella och Edward (de två jag läst hittills vill säga). Förhoppningen var därför stor att filmen skulle vara i samma klass, men om jag ska vara ärlig förväntade jag mig det inte. Döm om min förvåning, jag tyckte faktiskt…

I natt tog det senaste nyförvärvet slut. The tales of Beedle the Bard av JK Rowling är inte en historia om Harry Potter utan en sagosamling. Fem små sagor som ska ha skrivits av den kände trollkarlen Beedle the Bard på 1500-talet (eller så) och översatts av Hermione Granger. Ja, ni förstår, den hänger ihop med Harry Potters trollkarlsvärld utan att handla om vår hjälte. Enkelt beskrivet är det fem korta sägner om trollkarlar och häxor som kommenteras Albus Dumbledor. Det är en tunn lite bok (jag gillar formatet) på engelska som enligt uppgift inte kommer att översättas till svenska. Den är ganska rar, även om jag förblir lite oengagerad.…

Jag erkänner! Även jag föll för Stephanie Meyers vampyrsaga. I ärlighetens namn har jag bara läst de två första böckerna ännu (Om jag kunde drömma och När jag hör din röst) men oh vad jag önskar att den tredje låg på nattygsbordet och väntade på att öppnas. Det gör den tyvärr inte och jag får sväva i ovisshet om Bella och Edwards fortsatta öden ännu en tid. Som så många andra har jag smått oförstående följt höstens debatter och diskussioner på bl a bokhora.se och i media. Vampyrernas vara eller icke vara. Kvaliteten på böckerna. Språket…. bla bla bla. Av princip tycker jag inte att man kan döma ut en…

Jag har aldrig varit en stor fan av Wallander, varken i bok eller TV-serieform. Dåliga är de inte, men lite långrandiga att läsa. Trots det bankar det blågula hjärtat lite extra när jag läser att den nya Wallanderserien med Kenneth Branagh i huvudrollen i söndags gjorde succé när första avsnittet sändes på BBC. Recensionerna är översvallande och man talar om nyskapande tvdeckare. Branagh får fantastiska vitsord för sin grubblande, deprimerade svenska polis. Sverige beskrivs som fantastiskt vackert. ”Serien kommer att göra mer för Sverige än vad Maigret gjorde för Paris” säger en recensent efter att lyriskt ha beskrivit de vackra bilderna. (Serien är inspelad i Ystad och Skåne.) Vi kan…