Ytspänning till pappa

Så här på fars dag funderar jag lite extra på vad vi hade läst och pratat om den här hösten, pappa och jag om vi hade kunnat. Troligen en välskriven och klurig kriminalhistoria, med största sannolikhet Ytspänning av Oliver Norek. Denna franska pärla som vi båda hade slukat med hull och hår. Pappa hade läst den snabbare än jag, det gjorde han alltid, men vi hade båda njutit av historien, språket, karaktärerna.

Vi hade varit rörande överens om de franska författarnas skicklighet och Sekwas förmåga att hitta guldkornen och ge ut på svenska. Vi hade antagligen beklagat att våra brister i franska hindrat oss från att njuta av dem redan när de kom ut – mitt tålamod är sämre än hans var och det är frustrerande att behöva vänta på översättningar när man hittar nya författarskap som man helst vill sluka allt av så fort som möjligt.

Så är det med Norek. Ytspänning gav verkligen mersmak, denna så genuint franska historia är skriven i samma anda om klassiska engelska tv-favoriter som Shetland, Hinterland och liknande riktigt välskrivna kriminalhistorier som vi brukade sluka med hull och hår.

När den kvinnliga polisen här skadas svårt i ett knarktillslag skickas hon, högst motvilligt, ut på landet med det inofficiella uppdraget att lägga ner en polisstation. Ett bekvämt sätt att bli av med henne ett tag. Men så flyter ett gammalt lik upp ur dammen/sjön vid kraftstationen och efterforskningarna rullar snart upp ett fall som får långtgående konsekvenser, även för ledningen i Paris.

Ytspänning är vansinnigt spännande, en riktig bladvändare och jag vet att pappa hade tyckt lika mycket om den som jag. Och vi hade haft en hel del att tala om, det är ett som är säkert. En perfekt present så här på fars dag.