Mord & Mat längs Themsen

Bokcirkeln Mord & Mat började sina träffar med en urengelsk mysdeckare. Drygt tre timmar lång var den alldeles lagom i sommarvärmen som bäddar in hjärnan i bomull och gör den lite mindre klipsk än normalt. Vi var ganska överens om de urengelska vibbarna och vinkningarna till såväl Agatha Christie som Morden i Midsomer – och även om jag vet att den sistnämnda baseras på böcker av Caroline Graham är det som tv-serie vi tänker på det.

Och det är precis vad Mord vid Themsen borde varit i min mening, en tv-serie. Det hade den passat mycket bättre som. Nu blev det lite rörigt med många karaktärer och namn att hålla ordning på under väldigt kort tid. Man fick inte riktigt något chans att lära känna dem – förutom Jack och Sarah då. Som huvudpersoner funkar detta lite udda par förvånansvärt bra. Han en före detta mordutredare vid New York-polisen som numera bor i en gammal fiskebåt i Cherringham i England, hon en ensamstående, heltidsarbetande morsa som inte accepterar polisens teori om Sammis död. Sarah och Sammi var barndomsvänner men tappade kontakten när Sarah flyttade ifrån byn. Nu är hon tillbaka och hon blir snart övertygad om att Sammis död inte var en enkel drunkningsolycka utan något mycket värre.

Resan var inte så lång den här gången, bara från Österlen i Skåne till Cherringham längs Themsen.

Lite extra förtjust blev jag i scenen när Jack charmar brallorna av de gamla systrarna som ansvarar för den lokala vägtullstationen. Han får de två surkartarna att inte bara låta honom se bilderna från övervakningskamerorna, de bjuder dessutom på såväl te som recept på den goda kakan. Sarahs min när han beskriver det är obetalbar. Ingen, absolut ingen, annan hade kunnat göra samma sak. Jag älskar det. Det är så engelskt det bara kan blir. Ljuvligt.

Och, det ska tilläggas, ett extrapoäng blev det i min bok av att Jack bor ombord på en båt. Sådana detaljer flirtar alltid lite extra med mig.

Däremot var vi rörande eniga om upplösningen. Att vi inte var så förtjusta i den alltså. Det är alltid lika irriterande när en massa karaktärer presenterats som under resans gång. Karaktärer som vi sorterar in i misstänkta eller oskyldiga, för att sedan mot slutet försöka lista ut vem som är mördaren. Det är därför sjukt irriterande när författarna helt plötsligt slänger in en karaktär precis i slutet. Jaja, hen, var nämnd tidigare, men inte mycket mer än så. Mutter, mutter….

Mord vid Themsen är den första i en serie korta historier av Matthew Costello och Neil Richards. Kommer vi att läsa de andra fem som hittills getts ut på svenska? Njae, jag är tveksam. Det finns så många andra böcker som pockar på uppmärksamheten. Men känner man för mer mysig, engelsk feelgood deckare, ja då är det värt att återstifta bekantskapen med Jack och Sarah. Just nu är dock att-läsa-högen alltför stor för det.

Rekommenderade artiklar