Dags att svära i kyrkan

Jag ville tycka om den här boken lika mycket som alla andra, och på något sätt gjorde jag kanske det, men min kärlek till den är mer nyanserad. Lite kantstött och skamfilad – så där som kärlek ska vara. Det är ingen omedelbar förälskelse, men något i historien om Franny Stone tar tag i en. Suger in en och gör det omöjligt att sluta läsa.

Lagom spännande kriminalhistoria med exotiska inslag

Jag tyckte om det här. Nämn inte de döda bjuder på ett lagom spännande kriminalhistoria med lite exotiska inslag som gör miljön och karaktärerna intressanta. Australien och människorna där är på många sätt så lika oss, och ändå så olika. Kulturerna skiljer sig mer än man tror ibland. Det känns, som sagt, både nära och långt borta på en och samma gång.

Halvvägs in lägger jag av

Med tanke på hur mycket jag tyckte om Stora små lögner kändes det spännande och som ett säkert kort, och dessutom perfekt sommarläsning, att lyssna på Liane Moriartys nya bok Nio främlingar. Dessutom lockade baksidestexten: När den före detta bästsäljande romanceförfattaren Frances Welty anländer till Tranquillum House med värmevallningar, ett brustet hjärta och ett mycket…

Det slutna rummet mitt ute i bushen

Det slutna rummet har alltid varit kriminallitteraturens favoritscenario. Själva deckargenren anses ju ha startat 1841 med Morden på Rue Morgue av Poe. Där en kvinna hittas mördad i ett låst rum. Nu, 177 år senare, tar Jane Harper över stafettpinnen med sin bok Falska vänner. Men till skillnad från Poe som lät sitt mord begås…

Farofylld överfart

Det var kanske inte det smartaste bokvalet att ta med En farofylld överfart av Rachel Rhys på färjan till Danmark, men jag tog mod till mig och vågade chansa. Den resan tar ju bara knappt fyra timmar jämfört med Lilys mer än månadslånga båttur från England till Australien sommaren 1939. Vad skulle kunna hända menar…