Spännande och läskig genre som gav blodad tand

Långt innan den numera episka fantasyserien Game of Thrones skrev George R R Martin långnovellen/kortromanen (vad man nu ska kalla den) Nightflyers. Sci-Fi är som bekant en annan genre och definitivt en helt annan genre än vad jag är van att läsa så jag utmanade verkligen mig själv när jag så började läsa.

Premisserna är att vi får följa ett forskarlag som hyrt ett rymdskepp som ska ta dem far-and-beyond för att komma närmare, kanske till och med i närkontakt med de mystiska volcryn som rest genom universum i årtusenden.

Trots min långvariga relation till Star Trek och några andra lika nördiga tv-serier har jag till en början lite svårt att vänja mig vid namn som inte säger mig något, som inte ger några bilder, och tekniska termer jag inte förstår. Lite grann som när jag läste Det som inte dödar oss av David Lagercrantz och hängde upp mig på det matematiska resonemanget och de vetenskapliga teorierna.

Men när jag väl kommer runt det så är Nightflyers faktiskt en ganska spännande och skrämmande historia, nästan en skräckis om jag ska vara ärlig. Det här är ju en klassisk låsta-rummet-historia. Ombord på ett rymdskepp har karaktärerna ingenstans att ta vägen, de kommer inte undan, men ingen utomstående kan heller ta sig in till dem för att hjälpa, eller stjälpa dem. Så vem är det då som successivt har ihjäl dem en efter en?

Det är som sagt en spännande historia och riktigt läskigt blir det eftersom det här är scif-i som utspelar sig i en framtid där tekniken spelar en viktig roll. Datorer och artificiell intelligens blir snart en faktor att räkna med men definitivt inte att lita på.

Kontentan är att Nightflyers var mer spännande än vad jag hade förväntat mig och definitivt mycket läskigare. 150 sidor var precis lagom långt för att ta sig an en ny genre, och jag blev definitivt inte avskräckt, snarare tvärtom, lite blodad tand gav det.

jc.magnusson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

19 + 20 =

Tillbaka till toppen