Det var härlig läsning i ljuvligt somrig medlehavsmiljö med mustiga boullabaiser, mustigt (surt enligt Maigret) vitt vin
Den här gången överträffar Louise Penny sig själv. Det som brukar vara välskriven spänning i bästa Agatha Christie anda har utvecklats och blivit något mycket mer.
Som sagt, historien känns bekant, Harmel bjuder inte på några nya grepp eller vändningar, ändå tyckte jag om The Book of Lost Names.
Vem kunde ana att evolution kunde vara så spännande? Det är ju onekligen fascinerande, men Hanna Nyborg Stöstad gör det dessutom roligt! Hon har ett sätt att skriva som får mig att le, samtidigt som jag insuper en massa fakta. Skickligt.
Vilken fantastisk läsning Vi ses i Havanna är. Kärlek, revolution, besvikelse, rädsla, ond bråd död, lycka, förlust och återförening. Allt finns här.
En grupp människor samlas på en avlägsen plats de inte kan ta sig ifrån på egen hand samtidigt som ond, bråd död drabbar dem. Ett klassiskt knep som redan Agatha Christie använde sig av, och det funkar ack så bra även idag.
Pippa Fitz-Amboi är idag vad Kitty var för mig när jag var ung – en smart, lite präktig men cool terriertyp som inte ger sig förrän hon avslöjat den skyldige
Christoffer Holst ljuvliga pärla Solsken och parmesan är perfekt för just de där dagarna när solen vägrar titta fram.
Some sun, some rain – that’s one way of describing not only my two week sailing but also my BookCation this far. Tonight I’m sitting safely in my own, not rocking bed even if it feels like it, trying to…
Ömsom sol ömsom regn – så skulle man kunna beskriva både mina två veckor på havet och sommarens läsning så här långt. Ikväll sitter jag uppkrupen i en säng som inte gungar, även om det känns så, och försöker sortera…