 |
| Tillbaka till Hope River av Patricia Harman |
Med sina 425 sidor är kanske Tillbaka till Hope River i längsta laget, men det är en fin och rörande historia som visar på människans godhet, framför allt i svåra tider. Nog så viktigt att läsa om med tanken på hur världen runt oss ser ut.
Den stora depressionen har drabbat USA, folk är fattiga och arbetslösa, livet är svårt. Kanske alldeles särskilt för sjuksköterskan Becky Meyers som efter en del slumpartade händelser nu har ansvar för den helt katatoniske doktor Blum, mannen som tidigare var en skicklig och driftig läkare men som sedan hustruns död är helt innesluten i sig själv och varken talar eller verkar tänka. Han står, går och gör vad Becky säger åt honom, men inte mer. I desperation återvänder Becky med dr Blum till Hope River för att få hjälp, det visar sig dock att de måste bygga upp livet från grunden igen. Sakta men säkert kämpar Becky sig till ett bättre liv för dem båda.
Jag har egentligen bara två invändningar mot den här boken, dels längden som sagt och dels alla förlossningsbeskrivningar i början. Men det är värt att ta sig förbi dem, gör man det så är det en fin bok om kärlek och vänskap väl värd att läsa. Det är en fristående fortsättning på Barnmorskan i Hope River, och den går utmärkt att läsa direkt, men jag rekommenderar ändå att läsa Barnmorskan först för att få bakgrunden och lite mer kött på benen på karaktärerna.
Du kan provläsa ett kapitel här.
