Djävulsk cancer

Som den läslus jag är så vilar inte de små blå enbart på bokstäver i böcker. Nej då, alla bokstäver lockar, oavsett om de kommer i bokform, i tidningar, magasin, på internet eller i små brev. Bokstäver är vackra och spännande.

Vad som inte är lika vackert men på sätt och vis mycket spännande är det senaste ämnet för Olivia Judsons blogg i New York Times: Cancer of the Devil. Den Tasmanska djävulen är ett ganska litet pungdjur som på bara ett tiotal år gått från hotklassificeringen ”inte hotad” till ”hotad”. Det är otroligt snabbt. De senaste 12 åren har populationen störtdykt, i vissa områden med 90%. Allt beroende på en smittsam cancertyp.

Det är skrämmande och samtidigt någonstans fascinerande och intressant. Normalt är inte cancer smittsamt, även om det finns undantag. Men Ms Judson resonerar kring den snabba utvecklingen och om det finns en, om än aldrig så liten, risk att cancer kan bli smittsam även hon människor. Idag vet man inte, men risken finns, även om den är liten.

En sådan utveckling är naturligtvis inte spännande utan bara skrämmande, men naturen och människokroppens funktioner är fascinerande. Både hur väl den skyddar oss, men samtidigt även hur sårbara vi är för den utveckling som ständigt pågår i och runt omkring oss.

Ms Judson är kanske mest känd för den fantastiska boken ”Dr Tatianas råd om sex och samlevnad för hela skapelsen”. En helt underbar bok där individer av olika djurarter skriver in till Dr Tatiana, djurens egen sex och samlevnadsexpert. Det är som vilken annan hjärta och smärtaspalt som helst, bara oerhört mycket roligare och intressantare. Man lär sig mycket medan man läser.