Det är tjocka böcker som gäller!

Åtminstone verkar det så när jag tittar på läshögen bredvid sängen. Av högens höjd att döma borde där ligga ett tio-tolv böcker, men en närmare granskning avslöjar sanningen. Fem böcker! Den ena boken tjockare än den andra.

Och vet ni vad? Jag gillar det! Det är något visst med en riktigt tjock, bra bok som utlovar lång och härlig läsning där man kan låta sig svepas med och få fly in i en riktigt spännande handling. Problemet är bara att det är svårt att veta var man ska börja. De är alla så olika. En fantasy, en stenåldersroman, två historiska romaner som båda utspelar sig i Spanien och en lovande spänningsroman. Allt bådar så gott. Det är nästan, men bara nästan, så att jag inte vill förstöra förväntan med att faktiskt börja på någon av dem.

Men så kommer det naturligtvis inte att bli. Jag kommer omöjligt att kunna låta den godishögen vara. Gäller att välja ordning noga bara.

Fatimas hand – 918 sidor
De målade grottornas land – 668 sidor
Alla själars natt – 691 sidor
De åttas hemlighet – 679 sidor
Jag ska ge dig världen – glömde kolla, ca 700 sidor

Annars verkar det här med tjocka böcker vara en tydlig vattendelare. Antingen gillar man det eller inte. Det finns liksom inget mellanting. I bokcirkeln har vi ofta kommentarer om att boken är alldeles för lång och att man inte förstår, och gillar, böcker på fyra femhundra sidor eller mer.

Men jag gillar. Mycket! Nästan alltid i alla fall. Det kräver naturligtvis en hel del av författaren att orka hålla liv i historien så länge, men som sagt, det passar mig. Kanske har det med min fäblesse för fantasy att göra. Det finns ju en anledning att man nästan alltid talar om fantasyepos. Det är långa, mustiga historier i tjocka böcker/ bokserier. Böcker som tyvärr nästan alltid delas i två delar i Sverige. Fånigt om du frågar mig, låt oss få frossa i tjocka böcker.

Vad tycker du? Är du lika förtjust i tjocka böcker som jag?