Det är mer som förenar än som skiljer

Slumpens skördar föder röda trådar.

Jag slutar aldrig att fascineras över hur saker tenderar att klumpa ihop sig, att komma i skov. Visst är det så att när man plötsligt blir medveten om saker ser man det över allt. Som när man köpt en ny fin röd bil och konstaterar att ”men herre gud, halva grannskapet har ju röda bilar” utan att man lagt märke till det tidigare.

Visst är det så.

Och det tenderar att hända mig i böckernas värld också. En period handlade var och varannan bok jag plockade upp på ena eller andra sättet om Maria som mor till Jesus barn och hur hon lyckats fly och att ätten lever kvar än idag. Det började med Da Vincikoden och så rullade det på därifrån. Det var romaner, fackböcker, deckare och thrillers i en salig blandning.

Till slut blir man ju onekligen lite trött på det, men jag kan ändå inte sluta fascineras över fenomenet. Och nu har det hänt igen…

Som så många andra satt jag så klart bänkad framför tvn i julas för att se den avslutade omgången av Fröken Frimans Krig. Den ljuvliga tv-serien om kvinnor i Sverige i början av 1900-talet. Här behandlas kvinnors förhållanden, arbetsvillkor och rösträtt. I tidigare säsonger var Kinna journalist, numera är hon agitator för facket.

Så när Bokmalen bestämde sig för att för en gångs skull läsa en biografi visade det sig snart att valet fallit på Ett jävla solsken om journalistikens första wallraffare, den svenska journalisten Ester Blenda Nordström som trotsade alla konventioner i början av förra seklet.

Samtidigt lyssnar jag på Den stora utställningen, som förvisso utspelar sig i Göteborg under Jubileumsutställningen 1923, men som förmedlar samma känsla och som också handlar om en ung kvinna som aspirerar på att bli journalist.

Visst finns här saker som skiljer; Fröken Friman är löst baserad på sanna karaktärer, Ett jävla solsken är en biografi och Den stora utställningen är ren fiktion (även om de historiska detaljerna är korrekta). Men alla tre förmedlar en historia som engagerar och väcker tankar och känslor. Det känns som att det är mer som förenar än som skiljer dem åt.

Det här är tre härliga historier som är lätta att ta till sig och tycka om. Som väcker tankar och får mig att reflektera. Det ska bli väldigt spännande på morgondagens bokcirkel.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

11 − 4 =