The Ocean at the End of the Lane

The Ocean at the End of the Lane

Boken med årets vackraste och mest suggestiva titel är en saga. En saga för vuxna. Helt i bröderna Grimms anda. Neil Gaimans nya bok The Ocean at the End of the Lane är förföriskt lockande, men mörkret och grymheten lurar runt hörnet. Precis i ögonvrån. Historien om den unge pojken och flickan med en ocean i trädgården lämnar en utan att ge några svar, eller så lämnar den flera svar, beroende på hur man läser den.

Det är en saga som får mig att vända blicken mot himlen en extra gång. Månskäran lyser på sommarhimlen, precis som vanligt. Eller? Såg jag inte två månar i ögonvrån? Jag vänder huvudet en gång till. Långsammare den här gången, som om jag kunde lura dem. Månarna. Smyga mig på dem. Men nej, det är fortfarande bara en månskära på sommarhimlen.

Det här är en saga med många bottnar och en förrädiskt enkel, kort liten historia. En saga som inte lämnar tankarna i första taget. Jag går och grunnar. Försöker reda ut vad som egentligen hände. Det är en saga helt omöjlig att lägga ifrån sig. Jag läste non-stop.

Den vackra titeln ackompanjeras av det fina omslaget och valet av det grovskurna pappret. Jag förälskar mig i dessa till synes obetydliga detaljer, men de förhöjer läsupplevelsen. Känslan av det grova pappret när jag bläddrar ger en extra dimension till läsningen. En dimension som eboksläsare eller ljudbokslyssnare går miste om. Men jag är sugen på att läsa om den i ljudboksform.

Betyg: ****
Antal sidor: 181