Historien tar skruv när den lokala fastighetsmäklaren Jessie Andersson död i ett av visningshusen. Hon har fallit från övervåningen och spetsats på en stor skulptur i form av en fiskekrok och det är upp till polisassistent Tove Esping att reda ut vad som har hänt. Var det en olyckshändelse orsakad av lite för mycket champagne och alltför höga klackar, eller ville någon röja henne ur vägen? Till sin hjälp får Esping kommissarie Peter Vinston som är på tillfälligt besök från Stockholm.
En andra allians är väldigt spännande och jag längtar redan efter att få läsa fortsättningen. Jag vill tillbringa mer till tillsammans med Elisabeth, Iris och Signe, jag måste få veta hur det går.
Jag tyckte om det här. Nämn inte de döda bjuder på ett lagom spännande kriminalhistoria med lite exotiska inslag som gör miljön och karaktärerna intressanta. Australien och människorna där är på många sätt så lika oss, och ändå så olika. Kulturerna skiljer sig mer än man tror ibland. Det känns, som sagt, både nära och långt borta på en och samma gång.
Cilla följer med Rosie på en härlig lyxhelg på Bullholmens nyöppnade SPA. För vad kan väl hända där…
Förutom ett dödsfall så klart, ett dödsfall som polisen avskriver som en olyckshändelse men som Cilla och Rosie inte kan låta bli att luska lite i. Det dröjer inte länge innan en historia med kidnappning (!), skumma psykologer och stora familjehemligheter rullas upp.
Så här i slutet när skymningen gör kvällarna lite mysigare tänder jag massor av levande ljus och kryper upp i soffhörnet med en ny bok om Ruth, Nelson och de andra.
”Är det det då?” frågar mamma och nickar mot Mattias Edvardssons nya bok som jag har i knät. Det tar ett par ögonblick innan jag …
Att få träffa författare och prata böcker med dem är en förmån jag har lite då och då. Det är inte bara fantastiskt roligt (de …
En bok om en ensam gammal dam och hennes adressbok där alla gamla vänners namn är överstrukna för att de gått bort. Kan det vara …
Slumpens skördar föder röda trådar. Jag slutar aldrig att fascineras över hur saker tenderar att klumpa ihop sig, att komma i skov. Visst är det …
”Jag kan inte tänka mig något finare än att vara en sådan röst i någons huvud.” Orden hade kunnat te sig läskiga om det inte …
