Måndag The Collectors Daughter är bra, riktigt bra till och med, men jag måste lägga ifrån mig den ett tag. Likheterna med Den hemliga gåvan är alltför stora (starka kvinnor, tidigt 1900-tal, historiskt riktig bakgrund, BOATS och dual-timeline) och jag måste fokusera. Men jag lär återkomma i nästa vecka, inget tvivel om den saken. Jag…
Etikett: bokkvartetten
Två böcker utgivna med hundra års mellanrum. Så lång tid mellan dem och ända känns det inte så – Hercule Poirot är ständigt lika aktuell. Han håller än.
Slalomläsning är inget jag jobbar aktivt för att syssla med, det bara blir så. Olika böcker i olika format för olika tillfällen. Så enkelt är det.
Köttets tid är en bok som skapar diskussioner. Den går inte på något sätt omärkligt förbi, tvärtom, man tycker något om den. Det går liksom inte att värja sig från det.
Att efter 25 år få en vänförfrågan på facebook kan väl i vanliga fall vara lite kul, men inte när personen varit försvunnen och antagits vara död lika länge.
Att bokcirkla om en bok man inte tycker exakt lika om är fantastiskt kul och många gånger ögonöppnande. Aha-upplevelserna haglar och man inser hur olika man kan tolka en text trots att man bevisligen har läst exakt samma ord. Man uppfattar helt enkelt saker väldigt olika. Det kan dock göra det lite klurigt att skriva…
och det blev en riktigt bra kväll. Visst hade Karin lagt grunden för den med god prosecco, fisksoppa, vitlöksbröd och lyxkakor från Harrods. Och Bokkvartetten brukar ju inte precis vara nödbedd när det är dags för kvällens höjdpunkt: Vad tyckte vi om boken? ETT ord! Grym – Kapitelvändare – Annorlunda – Ojämn Verkar det spretigt?…