Spelplanen har ändrats – schack är inte bara för nördar

Ingen har väl kunnat undgå att höra om megasuccén The Queens Gambit – Netflix stora succé just nu har fått antalet schackrelaterade sökningar att öka lavinartat på nätet och gjort stjärnor av skickliga spelare vars matcher sänds på Twitch och följs av tusentals personer.

Serien baseras på Walter Tevis bok med samma namn och handlar om den megabegåvade Beth som kämpar sig fram i den mansdominerade schackvärlden på 1950-talet, samtidigt som hon slåss mot sina egna demoner och ett accelererande tablettmissbruk. Anya Taylor-Joy i huvudrollen är magiskt bra i huvudrollen.

Nu har detta månghundraåriga brädspel fått ett rejält uppsving. Många är det som önskat sig och lär få schackspel och böcker i julklapp, de har en strykande åtgång i bokhandeln enligt insatta källor. Jag läste någonstans att schackböcker, och då pratar vi inte bara fackböcker, säljer som smör i solsken.

”Schack i fiktionen?” tänker jag lite förundrat. ”Finns det ens?”
Vi slog våra kloka huvuden ihop i min lokala bokhandel häromdagen men kunde inte komma på en enda titel. Men igår kväll slog det mig, jag har ju faktiskt till och med en här hemma i bokhyllan. Ett reafynd med många år på nacken. Jag sparar inte många böcker någon längre tid, men Vem dödade riddaren? av Arturo Pérez-Reverte kan jag bara inte skiljas ifrån. Det är något med historien om Julia som under restaurationen av en tavla från 1400-talet börjar forska i dess motiv och ursprung varpå hon ramlar över en historia fylld av passion, intriger och mord som lockar. Jag har till och med läst den flera gånger, vilket definitivt inte tillhör vanligheterna.

Efter att ha sett första avsnittet av Queens Gambit så hamnar såväl tv-serien som boken högt upp på Att-Läsa/Titta-Listan. Tyvärr går boken just nu inte att uppbringa i bokhandeln (den är slutsåld men fler väntas in) och jag vill ju helst stötta och handla lokalt i dessa tider, så jag väntar.

Är man otåligare än så finns boken så klart att köpa på nätet och till Storytel kommer den om två veckor i briljanta Hedda Stiernstedts (ni vet, från Vår tid är nu) uppläsning. Det kan ju bli precis hur bra som helst.