Han hade i alla fall gröna fingrar

Idag är det 1 oktober och Ragnar har namnsdag. Jag undrar om någon döper sina barn till Ragnar fortfarande. Det är ju lite gammaldags.

Min morfar hette Ragnar. Han var en snäll, vithårig man. En händig karl som åtminstone på gamla dagar visade sig ha gröna fingrar. Jag kan inte minnas att jag någonsin såg honom med en bok i handen. Tidningen läste han slaviskt, men en bok… nej det såg jag nog aldrig. Men han 
var en hejare i trädgården, blommor, bär och fruktträd trivdes i den torra, sandiga smålandsjorden när han varit framme. Och hans orkidéer ska vi inte prata om…

Kanske är det därför jag kommer att tänka på honom när jag läser Annika Estassys härliga bok Gröna fingrar sökes. Min morfar hade så många likheter med Leylas pappa Nasim. Samma stora hjärta, samma tro på rätt och fel och samma glädje och tillfredsställelse i att påta i jorden.

Nu kan man i och för sig läsa och njuta av Gröna fingrar sökes utan att ha känt min morfar, men för mig gav det en liten extra mysig dimension. Och det är just mysig läsning Estassy bjuder på, även om det är en feelgood med mörka stråk. 

När Leylas make en dag går alldeles för långt och skrikandet och bråken kulminerar i en örfil, ja då har hon fått nog. Hon tar sonen Hugo med sig och flyr. Som av en händelse behöver Agnes hjälp med att ta hand om kolonilotten medan hon själv är sjuk och där hittar Leyla en fristad där hon kan gömma sig medan hon samlar mod till att ta tag i situationen. 

Och det är ju precis så feelgood ska vara; skön och mysig läsning men med ett anslag som skaver lite, ett mörker mitt i det härligt ljusa.

Många skulle säkert hävda att Gröna fingrar sökes är en vårbok, och det var säkert därför den kom i våras också, men jag tycker den är alldeles perfekt att läsa precis just nu. Det är när höstmörkret lägger sig som vi behöver tänka tillbaka till den vackra våren och den härliga sommaren. 

Att läsa Gröna fingrar sökes är ren och skär njutning och Estassy har som vanligt tecknat karaktärer som är lätta att tycka om, trots sina fel och brister. Eller kanske just tack vare dem.