En blek besvikelse

Jag brukar sällan skriva inlägg om böcker som av ena eller andra anledningen gör mig besviken. Bokmalen.nu ska skapa läslust, en positiv känsla och en insikt i hur många riktigt bra böcker det finns där ute.

Men… Ibland krävs kanske ett varningens ord. Så att du inte ska gå på samma nit som jag. Alldeles särskilt när det gäller en bok som jag peppade rejält innan jag läste den.

Det är precis så det är med Bleaker House av Nell Stevens. Jag läste ett provkapitel om kvinnan (Nell själv faktiskt) som fått ett stipendium för att åka iväg i sju veckor till valfri plats för att skriva klart sin bok. Döm om allas förvåning när hon inte väljer ett soligt Provence, ett romantiskt Paris eller en paradisisk strand på Bali utan den mest avlägsna plats hon kan komma på – Bleaker Island, en liten ö som tillhör Falklandsöarna. Och, hon åker dit off season, inte på sommaren chansen att stöta på en eller annan turist eller fågelskådare. Nej, nej. I sju veckor ska hon leva helt själv på en kall, blåsig liten ö utan mänsklig kontakt och med minimala matransoner.

Provkapitlet var lysande. Välskrivet. Roligt. Det gav mersmak och jag skrev på sociala medier att jag förutsätter att det utbryter någon form av huggsexa bland svenska förlag om den här lilla pärlan.

Men… nej. Det funkar tyvärr inte. Bitvis är det fortfarande välskrivet och roligt, men det är sidor in emellan. Det bestående intrycket är rörigt, ett väldigt hattande mellan då och nu, här och där, och det är svårt att få grepp om när saker sker, om det bara är fantasifoster och vem som är inblandad.

Så tyvärr – jag hade fel – det här hade kunnat bli så bra, men det funkar inte.

Jag tycker fortfarande att det är en väldigt fin bok att se på, omslaget är ljuvligt, men det räcker inte.