Ja, vad ska man kalla en Brunettibok av Donna Leon om inte mysdeckare? Djupt vatten utspelar sig som vanligt i ett härligt Venedig. Till och med när det är dåligt väder får författarinnan Venedig att låta fantastiskt. Jag skulle jättegärna åka dit (och antagligen bli ganska besviken).
I den här boken hittas två fiskare mördade ombord på sin fiskebåt i hamnen på den lilla ön Pellestrina. Det faller på kommissarie Brunetti och hans män att lösa morden. Något som visar sig vara lättare sagt än gjort. Öborna är lika tysta och slutna som musslorna de fångar. Den vackra och intelligenta signorina Elletra skickas till ön förklädd till semesterfirare och stryker nästan med på kuppen.
Donna Leons böcker om kommissarie Brunetti är väldigt populära och har sålts i otaliga ex i väldigt många länder och jag kan förstå varför. Trots att böckerna väldigt ofta handlar om mord är de aldrig blodiga och våldsamma. De påminner mer om Agatha Christies pusseldeckare. Mysfaktorn är hög och man sitter och småfunderar på vem som är den skyldige. En perfekt semesterbok med andra ord.
Trots det så tröttnar jag lite på slutet. Jag orkar inte riktigt hålla intresset vid liv. De sista kapitlen skummas igenom och så har det varit med de senaste av Leons böcker när jag läst dem. Det går bättre när jag har dem som talbok, vad nu det kan bero på.
Betyg: *** –
