There is a pirate in the basement

För sju år sedan blev jag kär. Föll handlöst för Erin Morgensterns vackra språk och magiska berättande. Jag golvades fullständigt av The Night Circus och kunde inte bärga mig innan jag fick läsa mer av henne.

Det skulle komma att ta sju år!

Men nu är den äntligen här, The Starless Sea, och jag vill både kasta mig över den med en gång och samtidigt närma mig den långsamt. Njuta av det, för jag vet ju att när den sista av de 498 sidorna bläddrats förbi – då är det slut. Tänk om jag måste vänta sju år till på nästa…

Men visst är det lite nervöst att börja läsa en bok som jag förväntar mig att älska. Tänk om den inte lever upp till mina förväntningar (anar ni hur skyhöga de är?). Tänk om det är riktigt dåligt…

Så slår jag upp första sidan, läser de första orden och andas ut. Kryper längre upp i läsfåtöljen och låter mig svepas med, in i den värld som är Morgensterns. Jag känner mig lugn, förväntansfull, för jag menar… en bok som börjar
”There is a pirate in the basement.”
kan bara vara bra.
Eller hur?