Tankeläsaren

Det var länge sedan jag läste fantasy nu. Det har varit svårt att hitta riktigt bra fantasy som inte känns allt för klichéfylld. Om jag tänker efter så är det nog inte sedan jag senast läste om Sagan om Belgarion av Eddings som jag riktigt njöd av hederlig fantasy. Jag älskar karaktärerna och dialogen dem emellan i Eddings böcker om Belgarion. De är underbara. Så när jag tog mig an Tankeläsaren av Kristin Cashore var det med viss skepsis, det ska erkännas. Men det är bara att inse, jag är en succer för sagor, och det är vad bra fantasy är, sagor som suger in en i sin verklighet och får en att glömma tid och rum.

Det vore inte helt sant att påstå att Tankeläsaren ligger i samma klass som Eddings och andra höjdare inom genren, men storyn är bra, miljöerna väl beskrivna och karaktärerna växer i takt med att jag läser. Det här är den första boken i en trilogi om den sextonåriga Katsa (jag vet, det stör mig lite att de alltid ska vara så unga, men det är inget som man gör så stor affär av i boken och i min läsning är hon helt enkelt en ung vuxen).

Som käre far så riktigt påpekade så kännetecknas fantasy av kampen mellan det onda och det goda och ett antal personer med olika dolda gåvor som de utnyttjar antingen i det ondas eller det godas tjänst. Så är även fallet här. Katsa är en så kallad särling, dvs född med en unik gåva, och hennes gåva är dödandets konst. Hon är expert på stridskonst och arbetar, mer eller mindre mot sin vilja, för kungen som dennes personlige bödel/ skrämsellakej. En dag möter hon prins Po från ett annat kungadöme och slår följe med honom för att ta reda på vem som kidnappat prinsens farfar. På sin resa möter de en verklighet som chockerar dem och de måste fatta beslut om de ska störta en ondskefull kung i grannriket. Det är en känslofylld historia där Katsa som inte vet om hon kan lita på någon, inte ens prins Po, ställs inför ofattbar ondska, men också stark vänskap och hisnande äventyr. Och ja, lite kärlek också naturligtvis.

Jag måste säga att det var skönt att låta sig sugas in i en riktigt saga igen. Det var verkligen länge sedan nu och efter alla, förvisso bra men ändå, historier från efterkrigstidens Europa kändes det skönt att svepas med in i en annan värld. Boken är lättläst och sidorna flyter fram, det känns som en bra bok att börja med för fantasyoskulder. Helt enkelt en bra historia är det.

Betyg: *** från mig, **** från pappa
Antal sidor: 479

Förlag: Semic

jc.magnusson

2 kommentarer på ”Tankeläsaren

  1. Hej! Tänkte bara tala om att trilogin inte precis handlar om Katsa – i del två, "Fire", nämns hon faktiskt inte alls. Däremot sägs hon återkomma en del i trean, som har arbetsnamnet "Bitterblue".

  2. Där ser man, jag hade uppfattat att det var Katsa som var karaktären man följde genom hela serien. Då har man lärt sig något nytt idag också. 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

fjorton − 6 =

Tillbaka till toppen