Det är alltid roligt att upptäcka nya författarskap, särskilt sådana som sätter igång hjärnan och önskan och behovet av att prata om det med andra. Michel Bussi är den senaste i raden av författarskap som liksom inte bara lämnar en när sista sidan är utläst. Inte konstigt att han är en av Frankrikes tio mest lästa författare med en halv miljon sålda böcker.
Vår bekantskap började under sommaren när båda mina bokcirklar läste Trollsländan, en ganska tjock pocket om en flygolycka i alperna där bara ett spädbarn överlevde och en 18 år lång kamp för att utröna vem hon egentligen är startar. Spännande så det förslår men en bok som vi var högst oense om. Precis så som det ska vara vid riktigt bra bokcirkelträffar.
Lång, spännande, otrolig, oväntad… var några av de blandade omdömena när vi träffades över en bit mat och några glas vin för att prata om vad vi tyckte om det vi läst.
Själv tyckte jag att premissen för historien, tanken bakom, var fantastisk och att Bussi förvaltade det väl, det var många trådar och vändningar i den här historien jag inte såg komma, och sånt gillar jag som bekant. Men visst, den är lite lång och ibland lite omständligt skriven. Samtidigt har jag svårt att se exakt vad som hade kunnat tas bort.
När jag sedan såg Svarta näckrosor av samma författare på Storytel blev jag nyfiken, laddade ner e-boken och började läsa och fastnade direkt – Herre gud vilken bra inledning på en bok!
Svarta näckrosor utspelar sig i Giverny, den lilla franska orten som är mest känd för Claude Monet och hans trädgård där han bland annat målade sina berömda näckrostavlor. Även det här är en kriminalroman, där polisen måste utreda morden på byns åldrade optiker. En man med kvinnotycke och därmed flera potentiellt svartsjuka äkta män som misstänkta. Men, riktigt så enkelt är det så klart inte och snart nystas en invecklad historia som sträcker sig tillbaka genom åren upp. Precis som i Trollsländan överraskar författaren mig med vändningar jag inte såg komma.
Personligen tyckte jag bättre om Svarta näckrosor än Trollsländan, karaktärerna och miljön tilltalar mig men jag kan varmt rekommendera båda.
Jag kommer definitivt att hålls utkik efter Bussis namn i bokhandeln, det är ett författarskap som ger mersmak och jag kan knappt vänta till i november när Tiden dödar långsamt kommer ut på svenska.