Monsieur Pierre Arthens är världens främsta matkritier. En gourmand av stora mått. Nu har han av sin läkare fått veta att hjärtat är på väg att ge upp, Pierre kommer att dö imorgon. Själva döden bekymrar honom egentligen inte men innan han dör vill han återigen få känna smaken av… Om han bara kunde komma på vad det var. Någonstans inom honom vibrerar ännu minnet av något han smakat tidigare i sitt liv och som varit den ultimata upplevelsen. Den vill han känna igen innan han dör.
I Smaken av Muriel Barbery får vi följa hur Pierre när han minns sina främsta smaksensationer. I vartannat kapitel får vi också följa människorna runt Pierre; frun och barnen som han aldrig brytt sig om, portvakten och brorsonen och deras tankar om mannen som nu ligger på sin dödsbädd. Har man läst Igelkottens elegans, som är en uppföljning på den här boken, så känner man igen karaktärerna. Boken utspelar sig i samma hus på 7 Rue de Grenelle i Paris.
Det är en underbar liten bok men korta kapitel där vartannat får snålvattnet att rinna och vartannat ger en bra bild av en stor yrkesman som egentligen var en ganska odräglig människa. Själv föll jag som en fura för kapitlet om rostat bröd med smält smör. Hade jag haft rostbröd hemma hade jag gått upp och fixat mackor trots att klockan var ett på natten.
Betyg: ****
Antal sidor: 140
Förlag: Sekwa
Intressant och underhållande grepp som författaren tar genom att redovisa sitt liv genom att söka den speciella smaken som han minns men inte minns var den finns.