Släktet

Det är länge sedan jag läste en bok med så spännande inledning som Släktet av Guillermo del Toro och Chuck Hogan. På ett mycket skickligt sätt dras jag in i en historia som vanligtvis inte borde tillhöra mina favoriter.

Allt börjar med att en jumbojet från Europa landar i New York. I samma ögonblick som planet tar mark dör det. Bokstavligt talat. All kommunikation med planet försvinner, allt blir becksvart och all planets teknik slås ut. Man skickar såväl terroristteam som smittskyddsexperter för att undersöka saken. När de väl lyckas ta sig in i planet upptäcker man att alla är döda. Men vad har dödat så många människor inom loppet av några minuter? Det verkar inte finnas någon uppenbar orsak.

Så här långt kunde det vara vilken thriller som helst man höll i händerna, men så är naturligtvis inte fallet. Guillermo del Toro är ju som bekant regissör till de inte helt okända skräckfilmerna Hellboy och Pans labyrinnt. Så det faller sig enbart naturligt att även hans bok hamnar inom den genren.

I takt med att historien utspelar sig på sidorna står det klart att någon uråldrig kraft är i rörelse här. Det är ett frossande i blodtörst, avslitna kroppsdelar och zombieliknande vampyrdemoner. Kletigt, skrämmande och väldigt spännande. Som ni förstått vid det här laget är skräck inte min kopp av te, men det här är bra.

Jag satte boken i händerna på pappa som definitivt inte har något till övers för skräck och vampyrer, men även han föll för den här historien. Det enda han egentligen hade att invända var huvudpersonernas konturlöshet. Man lär känna dem genom sina jobb, men i övrigt beskrivs de inte särskilt ingående. Det var inget som störde mig, men jag förstår vad han menar. Min invänding mot historien är nog snarare att intrigen inte riktigt håller för de 465 sidor pocketboken innehåller. Den hade mått bra av en del strykningar, men var de strykningarna skulle göras är oerhört svårt att säga för samtidigt som det känns långt så känns allt viktigt. Skumt!

Det här är inte en bok med sexiga vampyrer, det här är skitigt och djuriskt och det känns helt rätt för den här historien. Jag gissar att det inte kommer att dröja särskilt länge innan vi får se den på biodukarna, säkert regiserad av författaren. Men kanske väntar man tills samtliga delar i trilogin kommit ut.

Betyg: ****-
Antal sidor: 465

Förlag: Bra böcker

Andra som läst boken:
Boktoka
Marmeladkungen
Bokhora
Kulturbloggen