Själlös och alldeles förtjusande

Själlös av Gail Carriger var inget undantag. Trots beskrivningen av en berättelse med vampyrer och varulvar. Jag är egentligen lite trött på just det just nu. Det känns liksom gjort. Som om författarna har svårt att hitta en ny och egen touch. Dessutom hade jag ingen aning om vad steampunk var för något och Gail beskrivs som en steampunkförfattare. Nu är jag ju inte sämre än att jag kan googla saker jag inte känner till varpå världen, naturligtvis, blir lite klarare, se genredjungeln.

Nåväl, jag var fortfarande småskeptisk men ändå låg boken där i hyllan och lockade och pockade. ”Läs mig. Läs mig.” Så det gjorde jag. Och den är inte alls vad jag förväntade mig. Inte alls.

Historien om ungmön Alexia Tarrabotti i det viktorianska England är kvick, rolig, dråplig och inte lik något jag läst tidigare. Och… jag har jättesvårt med hur jag ska beskriva den för vilka ord jag än använder så låter det fånigt. Och i grunden är det en lite fånig historia men ack så härlig. En förtjusande bagatell!

Att vara ungmö i det viktorianska London är inte lätt, 25 år är ju lastgammalt!, och om man dessutom som Alexia Tarrabotti saknar själ, är kurvig, matglad och allmänt frispråkig, ja då blir det inte precis lättare. När hon sedan lyckas trassla in sig i en historia med vampyrer, varulvar, forskare, hemliga sällskap och en golem så får hon förlita sig till sitt parasoll.

Den drivna handlingen får sidorna att flyta fram och jag njuter av en historia skriven med glimten i ögat och med syfte att roa. Karaktärerna är ljuvliga, många gånger på gränsen till karikatyrer. Här blandas överklassengelsmän med varulvar, vampyrer och övermänniskan Alexia Tarrabotti och det gör inte ett smack.

Jag hade ärligt talat skitroligt och njöt när jag läste den och är tämeligen övertygad om att jag kommer att läsa fler av Gails böcker om Alexia.

Vill du provläsa första kapitlet hittar du det här.

Betyg: ****
Antal sidor: 365
Förlag: Styxx Fantasy

Andra röster om Själlös: