Det är sex år sedan jag förälskade mig i Kajsa Grytts bok Nio dagar, nio nätter så att jag kastade mig över Performance när den kom härom dagen är kanske inte så konstigt. Och ja… att formulera vad jag känner nu är svårt… WOW räcker liksom inte riktigt till. Performance är minst sagt omtumlande. Det känns i hela kroppen när man läser den.
På bara 167 sidor lyckas Grytt berätta mer och starkare än något jag läst på länge. Men det är inte någon lättsmält feelgood hon bjuder oss på, inte heller någon nervkittlande thriller eller lagom mysig deckare. Oh nej. Det här är en text som går rakt in och som är svår att värja sig mot. Det är bitvis fult, obehagligt och nästan äckligt och samtidigt känns det så nära, så äkta.
Performance ska inte bara läsas, den måste upplevas. Den måste kännas.
Och det är precis det som Johanna, huvudpersonen i boken, strävar efter när hon kommer till Los Angeles för att som första konstnär inviga den nya performancescenen. Högt uppe på ett berg ska hennes videokonstverk projiceras och vi får följa med under de få skälvande dagar det tar henne att slutföra, att skapa verket. Det blir ett avslöjande och minst sagt blottande konstverk som inte lämnar någon oberörd. Utom möjligen de som borde ta det till sig. Som så ofta här i livet.
I början fick jag känslan av att Johanna var på väg för att delta i Burning Man, det stora kreativa evenemanget som går av stapeln i USA varje år, men det visade sig ju vara helt fel. Johannas kreativa process, hennes ångest och de uppoffringarna hon gör för sin konst är intressanta att följa, och jag har en känsla av att det är en ganska sann beskrivning av hur många konstnärer jobbar. Totalt självuttömmande, där man verkligen bränner ljuset i båda ändar och är villig att offra bokstavligt talat precis vad som helst för konsten. Destruktivt så klart, men otroligt fascinerande att följa i Grytts bok. Jag hoppas för hennes skull att det inte är självupplevt eller det sätt hon jobbar på.
Jag önskar att Bokkvartetten skulle träffas för att prata om den här boken idag för jag har så många funderingar och känslor runt den. Och jag kan höra nästan våra diskussioner redan nu, hur Mia inte hade gillat den alls medan jag älskar den, Karin som har Kajsa Grytt som sin husgudinna hade nog också tyckt om den medan Åsa hade varit mer tveksam. Vad säger ni tjejer? Antar ni utmaningen? Ska vi läsa den? 🙂
Jag har svårt att beskriva Performance, svårt att sätta ord på den. Det är absolut inte en bok för alla, men gud vad jag tycker om den här boken!
Jag läste den som ebok på Storytel, men imorgon är jag den förste att hänga på låset hos bokhandlaren – den här boken måste jag bara ha i bokhyllan!
