På senaste skrivarkursen fick vi en diskussion om den ”nya” genren pensionärslitt. Ja, det är väl inget officiellt begrepp, men just nu känns det som om marknaden svämmar över av böcker där huvudpersonerna är 65+. Det är feelgoodhistorier om att hitta sig själv, att börja på nytt, att finna kärleken igen. Det är deckare med pensionärer…
Stor eller liten packning. Lång eller kort resa. Det spelar ingen roll. Ingen resa utan en bok (minst) och numera även läsglasögon. Tänk att det ska vara så svårt att välja sig vid det. Höll på att glömma dem den här gången också. Inte böckerna så klart, men glasögonen… Men de kom med och nu…
”Irländska vibbar över svensk småstad” – så skrev jag om Ewa Klingbergs mysiga roman Manglade dukar och vikta servetter. När hon nu kommit ut med en ny bok blir jag glad att se att det är en fristående historia och inte del två i en serie. Visst, den utspelas i samma lilla stad, några av…
”Är det det då?” frågar mamma och nickar mot Mattias Edvardssons nya bok som jag har i knät. Det tar ett par ögonblick innan jag förstår att hon syftar på titeln; En helt vanlig familj. ”Det tänker jag inte svara på” svarar jag och ler lite när jag ser hennes frustration. Men det är det…
Vi läser dagligen om katastrofer, stora som små. Vi förfasas för stunden men glömmer efter ett tag. Men de finns de som aldrig glömmer – de som blev kvar. De som inte dog den där dagen utan överlevde. Det är vad Riley Sagers bok De sista flickorna handlar om – att vara den enda som…
Den svenska titeln på Sabine Durrants bok En oskyldig lögn är lite missvisande, det är långt ifrån någon oskyldig lögn som snärjer personerna i den här boken. Tvärt om är det flera stycken ganska allvarliga lögner som successivt nystas upp i takt med att historien spelas upp på sidorna. Men visst, alla har vi väl…
Det slutna rummet har alltid varit kriminallitteraturens favoritscenario. Själva deckargenren anses ju ha startat 1841 med Morden på Rue Morgue av Poe. Där en kvinna hittas mördad i ett låst rum. Nu, 177 år senare, tar Jane Harper över stafettpinnen med sin bok Falska vänner. Men till skillnad från Poe som lät sitt mord begås…
Som jag skrev häromsistens – böcker ska väcka känslor! I Sheila O’Flanagans (dessa underbara irländska namn – smått magiska och grafiskt snygga) nya bok Livet kan börja blir jag redan från början lite galen på Imogen. Hennes mähäighet och totala åtlydnad av sin man Vince går mig på nerverna. Jag får lust att ruska om…
Vi har pratat om det många gånger förut – den här fascinationen för ödeckare. Helst engelska sådana. Karga, vindbitna miljöer med lika karga och vindbitna karaktärer. Det är något visst med dem, vare sig de kommer i bokform eller serveras som tv-serie. Vi älskar dem. Nästan förbehållslöst. Svenska skärgårdsdeckare finns det gott om och långt…
…samtidigt som den bjöd på ett väldigt bra bokprat. Böcker ska väcka känslor. Glädje, sorg, ilska, irritation, skratt eller härligt pirr. Vad som helst, bara de får oss att känna. Känna med karaktärerna, det de utsätts för och det som utspelar sig på sidorna. Och det är väl det minsta man kan säga om David…