Öar är romantiska. Det är något speciellt och eggande med öar. Kala klippor, vindpinade träd och ett kärvt klimat som går igen i de kärva öborna. Och uppenbarligen lockar det även författare. Ann Cleeves trilogi om Shetlandsöarna är fantastiska, Ann Rosmans korsningar mellan kriminalroman och historisk roman blir bara bättre för varje bok, Viveca Stens Sandhamns böcker har en feelgood känsla som väl inte direkt går igen i Johan Teorins böcker från Öland. Men gemensamt för dem alla är att de utspelas på öar och som berör den oundvikliga kulturkrock som sker när ”stadsbor” möter ”urinvånarna”. Love it!
Men, nu har EU bestämt att det är slut för Ölands del. Öland är inte längre en ö. Åtminstone inte i EUs ögon och därför går de miste om en massa miljoner i bidragspengar. Jag vet inte var EUs kommissionärer gick i skolan, men jag minns tydligt att Öland ingick i de öar man lärde sig i lågstadiet tillsammans med Gotland, Orust och Tjörn. Men, enligt EU är en ö ett landområde helt omgivet av vatten. Check! Men, och här har vi stötestenen, landområdet måste sakna fast förbindelse med fastlandet. Det är den där skruttans bron som förstör allt. Kanske dags att hämta storsläggan. 😉
Ner med bron! Ner med bron! För att citera Robert Gustafsson 🙂 Nej, jag tycker nog att EU har viktigare saker att fundera på än huruvida en ö är en ö.
Ja, visst verkar det galet. Dessutom finns det väl inte många öar kvar med deras definition. Nästan alla öar har väl landförbindelse idag. Men det är klart, det är ju ett sätt att spara pengar. 😉