Uncategorized

Broetry

”Vem talar för den vanlige mannen? Vem beskriver hans kärlek för Xbox 360, frusen pizza, Bruce Willis och andra viktiga saker?”

Den frågan ställer sig poeten Brian McGackin i sin bok Broetry som kom ut i dagarna. På ett alldeles oefterhärmeligt sätt lyckas han plocka in vardagliga frågor som sökandet efter extraknäck, varför det luktar så speciellt på bussen, en hyllning till Mama Celestes frusna pizza och mycket mer. En liten pärla!

Jag har i vanliga fall svårt att läsa poesi. Det känns så ofta bara som ord staplade på varandra. Jag får inga bilder i huvudet, och det är viktigt för mig. Har alltid varit. Och det gäller både det skrivna och det sjungna ordet. En låt kan vara aldrig så vacker, får jag ingen bild eller filmsnutt i huvudet så gillar jag den inte. Så är det bara. Ord är viktiga för mig. Det behöver inte vara krångligt och tillgjort eller fyllt av vackra ord. Enkelt och rakt duger bra, men bilden måste komma. Kanske är det därför jag direkt fastnar för framsidan på McGackins bok som ni ser till vänster.

Jag älskar det. Ser framför mig lappen på kylskåpet.

Samma känsla fick jag för några år sedan när Johanna L, tror jag det var, på Bokhora länkade till en engelsk tidning, jag har glömt vilken, som samlat 6 ords verser. Två fastnade i mitt minne på grund av de starka bilderna de skapade. (Jag har försökt hitta inlägget hos Bokhora igen utan att lyckas.) Läs själva:

Babys shoes for sale.
Never worn.

Det är så sorglig att man bara vill gråta. Vad har hänt det stackars barnet som gjorde att skorna aldrig bars? Jag inser att det kan vara så enkelt att föräldrarna helt enkelt inte gillade skorna och därför aldrig tog på barnet dem, men i mitt huvud är det inte så. Kanske en olycka eller sjukdom drabbat familjen. I alla fall finns inte det lilla barnet kvar.

Betydligt blodigare och groteskare är:

Dress removed gently,
head was not.

Åh, vad jag gillar! Dags att kalla in CSI teamet här är ett grovt brott begånget. Kunde också vara beskrivningen av en Tarantino-scen. Med sitt klara bildspråk som så många gånger slutar i groteskt splatter.

En kommentar