Nästa år ses vi i Havanna

Vilken fantastisk läsning det här var. Kärlek, revolution, besvikelse, rädsla, ond bråd död, lycka, förlust och återförening. Allt finns här.

När någon i fortsättningen frågar om jag varit på Cuba och i Havanna kommer jag att svara ja. För precis så känns det efter att ha läst Vi ses i Havanna. Miljöbeskrivningar med hus, gator, mat, bilar och dofter är väldigt påtagliga, Jag vet precis hur det är, ser det framför mig. Cleetons ord tar med dit, till Havanna, både idag och 1958.

Karaktärerna känns lite tunnare men fyller sin funktion i historien och man känner verkligen med Marisol när hon beger sig till Cuba för att sprida mormoderns aska och möts av något helt annat än det hon förväntade sig. Att landa på Cuba var inte alls som att ”komma hem”, istället känner hon sig mer vilsen än någonsin. Hon är varken amerikan eller kuban, och det är väldigt påtagligt för läsaren. Marisols bild av Havanna och Cuba är liksom för många exilkubaner som bara väntat på att Castro ska dö rejält romantiserad.

Väl på Cuba tvingas hon omvärdera sin bild av Cuba. Sakta med säkert nystas historien om mormoderns liv under de omtumlande åren innan Batista störtades upp. Vi får en inblick i hur Cubas finaste och rikaste familjer levde ett liv som stämde dåligt med det Castro, Che Guevara och revolutionärerna kämpade för. Vi är med när mormodern förälskar sig i en man familjen inte accepterar, vi ser hur brodern förskjuts när han ansluter sig till revolutionen och hur familjen till slut tvingas fly landet.

Det är en oerhört stark historia som är omöjlig att sluta läsa. Parallellerna till Där kräftorna sjunger av Delia Owens är många, böckerna påminner om varandra rent berättartekniskt, de är båda välskrivna med fantastiska miljöskildringar som nästan blir egna karaktärer och med starka kvinnliga huvudpersoner. Jag förstår mycket väl att den blivit en stor hit i USA, igenkänningsfaktorn bland landets exilkubaner måste vara stor.

Att den dessutom plockades upp i Reese Witherspoons bokklubb försämrar ju inte saken marknadsmässigt heller. Det är en väldigt välskriven bok och det skulle inte förvåna mig om vi ser den på biodukarna inom kort. Men först ska jag kasta mig över de andra två böckerna i trilogin om kvinnorna i Marisols släkt.

jc.magnusson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

2 × 5 =

Tillbaka till toppen