Livet enligt Fikry har fått vänta, men jag älskade den

Livet enligt Fikry av Gabrielle Zevin
Det finns böcker som är lätta att recensera och nästan skriver sig själva, och så finns det de som kräver betydligt mer arbete och eftertanke. Särskilt svårt brukar det vara om jag inte gillar det jag läst, jag vill vara ärlig men rättvis när jag ger dåliga omdömen. Men så, någon gång, snubblar man över en bok som är nästan omöjlig att skriva om, och det har hittills aldrig varit de dåliga böckerna, utan de där böckerna som av någon anledning kryper under skinnet på en. Som får en att börja tänka, som liksom inte släpper taget.
Livet enligt Fikry av Gabrielle Zevin är en sådan. Det är flera månader sedan jag läste ut den, men det har liksom inte gått att få till en bra text. Boken glider hela tiden undan, som om den inte ville recenseras. Egentligen har jag lust att bara säga – Läs den! – och så får det vara bra med det.
Det är en ljuvlig historia om en man, A.J. Fikry, som driver en bokhandel på en ö. Livet har inte blivit riktigt som han hade tänkt sig. Frun har dött, bokhandeln går sämre och sämre och någon, oklart vem, har stulit hans mest värdefulla bok och nu ger honom inte ens läsningen någon glädje. Det ser verkligen mörkt ut. Men så kommer en liten flicka in i hans liv, och en bokförsäljare och en svägerska och vänner som vägrar släppa taget, som inte ger upp om mannen som förlorat allt, inklusive livsgnistan. 
Jag älskade verkligen den här boken. Jag kan inte minnas senast jag velat stryka under och anteckna så mycket i en bok som i den här. Nu har jag ju en knasig spärr som gör det omöjligt för mig att göra det i inbundna böcker (pocketböcker däremot är en helt annan sak och får ofta även hundöron). Men små blå post it-lappar markerar alla ljuvliga tänkvärdheter. 
Små banaliteter som får mig att le:

Kvinnan heter Jenny. A.J. kan inte minnas att han någonsin har träffat en vuxen kvinna som har det namnet. Om Jenny vore en bok skulle hon vara en pocket som nyss plockats upp ur kartongen – inga hundöron, inga fuktfläckar, ingen bruten rygg.

Filosofiska funderingar som dröjer sig kvar:

Deras lycka är inte hennes olycka. Fast kanske. Tänk om det i varje givet ögonblick bara kan finnas lika mycket lycka som det finns olycka i världen? 

Och drömmar om framtiden:

Tänk att få bli en sådan som faktiskt får betalt för att prata om litteratur. 

Tre hela A4sidor med citat blev det. Citat som kommer att föda idéer till noveller och kanske ett frö till en egen roman. Citat som jag kommer använda mig av på våra ReadTreater. Citat som berör livet och som är värda att fundera över och gärna diskutera med goda vänner över ett glas vin eller två.

Jag rekommenderar Livet enligt Fikry varmt och skulle gärna låna ut den, om det inte vore för att jag precis börjat läsa om den. Igen. För tredje gången.  

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

1 × 1 =