Vi läser dagligen om katastrofer, stora som små. Vi förfasas för stunden men glömmer efter ett tag. Men de finns de som aldrig glömmer – de som blev kvar. De som inte dog den där dagen utan överlevde.
Det är vad Riley Sagers bok De sista flickorna handlar om – att vara den enda som överlevde.
Det är svårt att föreställa sig vad det innebär, att vara den som överlever en förfärlig händelse, en olycka, en skolskjutning, ett terroristdåd… Hur klarar man det? Hur lever man vidare med skuldkänslorna?
Quincy, Sam och Lisa ingår alla en liten exklusiv klubb som ingen egentligen vill till höra – de är de sista flickorna. Flickorna som överlevt tre vitt skilda, skräckfilmsliknande massmord. De såg sina vänner dö men överlevde själva mirakulöst. Något som naturligtvis älskas av media, och av rätt så läskiga typer på internet och sociala medier.
De har alla olika sätt att hantera det som hänt och livet därefter på, men alla är de förenade av sina gemensamma trauman. När så Lisa hittas död och Sam plötsligt knackar på dörren tvingas Quincy erkänna för sig själv allt det hon försökt förtränga. Det blir en omtumlande resa som sätter inte bara hennes liv på spel.
De sista flickorna är Sagers debut och i juli kommer hans andra bok The Last Time I Lied (Två sanningar och en lögn på svenska) och jag kan knappt bärga mig innan jag får läsa den. (Ges ut på Modernista i slutet av november – perfekt julklapp med andra ord).
Sager är skicklig på att bygga upp spänningen och skapa den där ”bara en sida till”-känslan som vi älskar så. Den där som gör att man bara inte kan sluta läsa.
