Uncategorized

Jag vägrar dö nyfiken…

… är en riktigt bra titel. Jag gillar den jättemycket och har gått och sneglat på Babbens bok hela hösten utan att handla den. Försökte få bokcirkeln att läsa den, men alla andra hade redan läst och gillat den. Suck! När jag så fick chansen att lyssna på Babbens inläsning av sin egen bok passade jag på. Och det är jag glad för. Den är riktigt bra och i min värld ännu bättre som ljudbok. Babben har en underbar röst som med sin lite djupa altton är härlig att lyssna på.

Jag vägrar dö nyfiken är inga memoarer, vilket jag tror mig ha läst någonstans. Men den är mer utlämnande och naken än många andra böcker jag läst. På sitt oefterhärmerliga sätt berättar Babben de mest personliga saker, i och för sig alltid med en glimt i ögat som tar lite udden av det, men ändå. Hon är så utlämnande både när det gäller sin hälsa, sin vikt, sin skiljsmässa, dotterns problem i skolan, sina brister som förälder och samtidigt oerhört inspirerande när det gäller att ta tag i just dessa frågor och jag känner en djup respekt för henne. Dessutom gav beskrivningarna om hennes ”arbetsmoral” (i brist på roligare ord) mig en ordentlig kick. Jag är varken särskilt rolig eller disciplinerad, men jag blev så oerhört inspirerad. Vilken kvinna!

Texten ovan kanske avskräcker dig och får dig att tro att det här är en tråkig och deprimerande bok, men ingenting kunde vara mer fel. Vi får följa med på den hejdlöst roliga beskrivningen av hur Babben liftade genom Europa med lastbilschaffisar, höra beskrivningar av ovanligt korkade människor (läs läkare) hon stött på genom åren, hur hon för att dryga ut sin skrala kassa i ungdomsåren gick med i ett pyramidspel och mycket mer. Dessutom inleds kapitlen med små inspelade liveskämt från olika scener runt om i Sverige genom året. Vilket får mig att undra om hon spelar in alla sina uppträdanden. Gör kanske alla artister det? Jag är i alla fall väldigt glad att Babben har gjort det. Tjejen är så kul!

Boken är ett riktigt fynd, ett vitaminpiller utan dess like och jag kommer att återkomma till den många gånger det är jag säker på, men först har jag lovat låna ut den till mamma. Det finns nog egentligen bara två saker jag saknar; ett – hur fick hon smeknamet Babben? Smeknamn är fascinerande och hänger ju ofta med sedan tidiga barnaår. Var det något hon kallade sig själv? Som mamma kallade henne? Två – boken är för kort. Jag vill att den ska fortsätta, vill veta mer, vill fortsätta lyssna på hennes röst. Jag hoppas hon skriver fler böcker och då kommer jag att vara en av de första som står i kön för att köpa talboken, just det, talboken, Babben ska lyssnas på!

Betyg: *****

Förlag: Norstedts

En kommentar