Med sin fösta bok Bländverk introducerade Thomas Erikson oss i Alex Kings värld av personanalyser och färglära. Det var en spännande debut som bådade gott inför framtiden. Illdåd är Thomas andra bok och det är en skrämmande läsning han bjuder på. En skrämmande men viktig läsning.
 |
| Illdåd av Thomas Erikson |
Efter en kväll på puben blir Sara Leijon brutalt våldtagen av fyra män. Hon tar sig till polisen och gör en anmälan. Ett solklart fall för rättvisan kan tyckas, men istället tvingas Sara genomlida en upprörande och förödmjukande rättegång där hennes privatliv vänds ut och in på. Dagar i ända tvingas hon återuppleva våldtäktens alla detaljer och se på medan hon framställs i allra värsta dager. Fruktansvärt!
Det här gången valde jag att lyssna på boken. Ett beslut som visade sig ha både för- och nackdelar. Den främsta nackdelen är att det inte går att skumläsa en talbok. Man tvingas helt enkelt lyssna på de tuffa beskrivningarna av den brutala våldtäckten om och om igen. Å andra sidan är den främsta fördelen just att man inte kan skumläsa. För i ärlighetens namn måste jag erkänna att jag hade skumläst de där tuffa partierna, partierna som gjorde mig så upprörd, arg och ledsen. Och det hade varit synd.
Även om vi den här gången åter möter Alex King och Nina Mander så är det här Saras bok. Det är Saras upplevelser och brutala möte med det svenska rättssystemet som bär historien. Men jag måste säga att jag önskar att alla brottsoffer får den hjälp och det stöd som Sara får både av den ideellt arbetande kvinnan från Brottsofferjouren och från Alex som försöker stärka henne att orka de tuffa utfrågningarna.
Illdåd beskrivs som en thriller, men jag tycker mer det är en dokumentär rättegångsroman. Hela historien känns som tagen ur verkligheten, inte som om den vore påhittad av en kreativ författare. Det är en skrämmande men viktig bok som jag önskar alla Sveriges ungdomar fick läsa. Den ger en rejäl tankeställare om hur illa det kan gå. Det är naturligtvis inte så att jag tror att alla karlar, eller ens en bråkdel, är potentiella våldtäktsmän. Det är inte heller så att jag tycker att ett våldtäktsoffer får ”skylla sig själv” för att de hade fel kläder på sig. Ingen, absolut ingen ska behöva utsättas för det Sara råkar ut för, varken på efterfesten eller i rättssalen!
Jag blev mycket förtjust i Thomas debutroman Bländverk och såg fram emot att åter möta Alex King. Men jag hade verkligen inte väntat mig det här. Det är nog årets tuffaste läsning. Så tuff att jag var glad för de pauser som uppstår när man lyssnar i bilen till och från jobbet. Men den var också så oerhört viktig och bra. Thomas har definitivt etablerat sig som en läsvärd författare.
Att han dessutom är en man med stort socialt patos framgår av att 10% av intäkterna för boken går till BOJ, de svenska brottsofferjourerna. Berömvärt!
Betyg: ****
Förlag: Damm
Andra som läst boken:
Lottens bokblogg
Erikas bokprat
Bokparet
