 |
| De bortglömda av Sara Blaedel |
Ibland läser man böcker där man blir förvånad när man plötsligt inser att man läst mer än halva boken. Sara Blaedels bok De bortglömda är en sådan bok. På ett skickligt sätt berättar denna danska deckardrottning en till synes enkel, nästan banal, historia om ett dödsfall som döljer en sanning så grym att den får mig att rysa. Enkelheten är förvillande och utan att man märker det rinner sidorna iväg.
I den sjunde boken om Louise Rick har hon precis tackat ja till att leda en ny specialavdelning inom polisen. Glädjen över det nya jobbet grumlas något när hon upptäcker att kontoret fått smeknamnet Råtthålet och att hon pådyvlas Eik, en försupen kollega hon inte valt själv.
Boken börjar med att en kvinna hittas död i skogen. Man misstänker inget brott i samband med hennes död men Louise kan inte släppa det faktum att ingen verkar sakna den döda kvinnan och börjar nysta i hennes förflutna. Sakta rullas en historia upp som belyser den förfärliga sanningen om hur Danmark behandlade utvecklingsstörda barn för trettiotalet år sedan. Hur man i princip låste in dem, kastade bort nyckeln och uppmanade föräldrarna att glömma deras existens.
Det är fruktansvärt, det är tragiskt och det är hemskt. Men det finns inget frossande över historien. Sara berättar sakligt och ganska rakt upp och ner om hur det var och om människorna runt barnen. Hur det påverkade såväl föräldrarna som uppmanades glömma bort dem och personalen som arbetade på institutionerna där de låstes in. Det får mig att fundera över hur det är och har varit här i Sverige. Jag har ingen aning, men jag befarar att vi var och är väldigt lika våra sydliga grannar. Tyvärr.
Jag gillar Saras sätt att skriva, sättet hon väver samman nutid och dåtid utan att det känns krystat eller rörigt. Det här var min första bekantskap med Sara Blaedel, men det kommer garanterat att bli fler.
Betyg: ****
Antal sidor: 304
Förlag: Massolit
