Uncategorized

Bergens väktare – den store Djinghis Khan

Här kommer den, 2010 års första bokrecension. Julklappsboken var den tredje och sista delen i Conn Igguldens serie om Djinghis Khan, Bergens väktare, tack pappa. Djinghis Khan är en historisk person som jag i stort sett inte vet några detaljer om, förutom namnet och det skräckinjagande ryktet om en hänsynslös erövrare. I övrigt ingenting. Böckerna har definitivt avhjälpt den bristen.

Conn Iggulden är, om jag förstått rätt, oerhört noggrann i sin forskning innan han skriver sina böcker och det märks. Såväl böckerna om Julius Caesar, som jag inte läst, och denna trilogi om Djinghis har rykte om sig att vara mycket historiskt korrekta, förutom att de är intressant och spännande skrivna.

I den tredje och sista boken har Djinghis etablerat sig som en stor krigare och ledare för det mongoliska folket. Efter flera lyckade erövringar i Jins rike blir han provocerad att vända åt sydväst mot Buchara och Samarkand för att hämnas avrättningarna av sina utsända diplomater. Väl där ställs han mot en värdig motståndare som så när lyckas överlista mongolerna. Han blir kvar i området i flera år innan det är dags att vända åter.

Trilogin består av böckerna Stäppens krigare, Bågens mästare och den sista Bergens väktare. I de tre böckerna får man följa mannen från födsel till död och se hur han utvecklas som människa och ledare och får de splittrade mongoliska stammarna att enas under en och samma nation.

Det är ett intressant och spännande porträtt av en oerhört karismatisk människa. Böckerna är välskrivna och översättningen bra. Så när som på en sak. I den tredje och sista boken är det oerhört många korrekturfel. Var och varannan sida innehåller rejäla korrekturfel, inte stavfel utan saknade ord och böjningsfel. Det är oerhört irriterande och drar ner betyget rejält.

Betyg: ***-

Förlag: Albert Bonniers
Antal sidor: 455