 |
| Begrav dina döda av Louise Penny |
Louise Penny är tillbaka med en ny bok om kommissarie Gamache. Som vanligt bjuder hon oss på en skön feelgooddeckare som man bara inte vill sluta läsa. Man mår väldigt bra i sällskap med Gamache och hans kolleger trots att det handlar om fruktansvärda brott som begåtts.
I Begrav dina döda är Gamache ledig efter de tragiska händelserna i förra boken, där utredningen gick så katastrofalt fel. Tanken är att han ska vila upp sig och bearbeta det som hänt, men det dröjer naturligtvis inte länge innan han är indragen i ett nytt mordfall, men bara som observatör, han är ju trots allt ledig. Dessutom har han egentligen ingen befogenhet i Québec, men när den lokala polisen ber om hans hjälp så kan han ju inte säga nej, eller hur?
Den kände, men ganska illa omtyckte, historikern och forskaren Augustin Renaud hittas av en slump mördad i källaren hos Litterära och Historiska sällskapet. Under ett renoveringsarbete har en kabel kapats av misstag och en reparatör tillkallas för att fixa skadan och snubblar då bokstavligt talat över liket. En händelse som måste reta mördaren något oerhört eftersom källaren bara några dagar senare skulle fyllas med betong till ett nytt golv och alla spår därmed vara borta för alltid. Men vem skulle vilja ha ihjäl en historiker, hur otrevlig han än må ha varit? Och finns ledtrådarna i mannens forskning om Samuel de Champlain, Québecs grundare?
Kan en mordhistoria verkligen vara feelgood? Ja, jag tycker definitivt det. Att läsa Louise Penney är som att titta på ett avsnitt av Morden i Midsommer, läsa Agatha Christie eller någon annan av de där underbara engelska deckarna som vaggar in oss i en skön känsla av trygghet och välbehag samtidigt som bestialiska brott begås. Det är inte konstigt att Pennysålt miljontals böcker som översatts till trettiotalet språk.
Begrav dina döda passar perfekt att läsa så här års, det är vinter i Quebec och bitande kallt, inte olikt vädret här just nu.
