Barfotadrottningen – en bok att tycka om

Barfotadrottningen av Ildefonso Falcones

För mig var det klart – jag tyckte om Barfotadrottningen, men det var inte alla som var lika förtjusta som jag visade det sig när Bokmalarna träffades hemma hos Kerstin häromsistens.
”Tjock”, ”Svårt att komma in i”, ”Hemsk” och ”Sorglig” var några av orden som nämndes och som jag inte riktigt kunde identifiera mig med.

Ja den är tjock, Ildefonso Falcones har mycket att berätta och en förkärlek för tjocka böcker, Katedralen vid havet var likadan. Och precis som i den boken får vi oss här ett stycke spansk historia serverat på ett spännande och medryckande sätt. Man känner väldigt mycket när man läser Falcones, man känner dofter, smaker, sorg, glädje, äckel, vemod och uppgivenhet inför galna människor och vanvettiga kungar.

Barfotadrottningen handlar om några kvinnor i Spanien, närmare bestämt Sevilla i mitten av 1700-talet. Caridad är en nyligen frigiven slav från Kuba som ensam och vilsen försöker förstå det nya land hon hamnat i och hitta sin plats där. Milagros är en ung zigenerska med stor aptit på livet och med anlag för den förföriska flamencodansen. Men starkast av dem alla är nog ändå Anna, Milagros mor, som utstår den ena motgången värre än den andra i livet, men som inte ger upp. Aldrig.

1748 bestämmer sig spaniens kung, på inrådan av maktgalna rådsherrar, att göra sig av med alla zigenare i landet. Redan i dagsläget är zigenarnas rörelsefrihet i landet begränsad och de får inte bo var de vill, men nu samlas de in och interneras i olika läger. Männen för sig och kvinnor och barn för sig. Det är en vedervärdig handling kastar kusliga skuggor ända till vår tid. Vi har inte lärt oss ett dugg av historien verkar det som. Det är så tragiskt.

Men, det går naturligtvis inte riktigt som man tänkt. För det första hade man tänkt sig att männen skulle bygga fartyg åt kronan, men zigenarna vägrar, de straffas men vägrar lika fullt. De vill inte! Och, visar det sig snart, utan zigenarna finns inte längre några smeder och liknande hantverkare. Ingen vill befatta sig med det som dessa de lägsta i samhället tidigare gjort. Samhället riskerar att falla ihop.

Mitt i de här stora frågorna får vi följa Milagros och Caridad vars liv kastas från glädje till djupaste sorg och förtvivlan i ett nafs. Det går upp och ner och jag känner verkligen med kvinnorna när jag läser.

Jag tyckte mycket om den här boken och det fanns en massa saker att diskutera, både om samhället då och det samhälle vi lever i idag, men även om författarens research, hur han tänkt och vem som egentligen är barfotadrottningen.

1 reaktion på ”Barfotadrottningen – en bok att tycka om

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

ett × 4 =