I januari 2012 har en ny film biopremiär. Det kan tyckas vara en ganska obetydlig händelse, filmer har ju trots allt premiär var och varannan dag, men just den här filmen har fått en månghundraårig dispyt att blossa upp igen i England.
Filmen Anonymous beskrivs som en politisk thriller om William Shakespeare och handlar om vem det egentligen var som skrev alla hans pjäser, sonetter och andra verk. Regisören Roland Emmerich är kanske mest känd för sina katastroffilmer Independence Day, Day after Tomorrow och nu senast 2012. Även Anonymous lovar att bli något mer än bara ett snyggt kostymdrama. Här väcker han liv i den småslumrande dispyten som pågått i England sedan mitten av 1700-talet; skrev Shakespeare själv sina verk eller var det den betydligt mer bereste och världsvane earlen av Oxford, Edward de Vere som låg bakom dem?
Diskussionerna mellan de olika uppfattningarna går höga och båda sidor har lyckats värva kända namn för sin sak. I de Vere-anhängarnas ringhörna finns den inte helt okände skådespelaren Derek Jakobi och i den andra den, i England i alla fall, smått kontroversielle Stephen Fry.
Derek Jakobi som också agerar berättare i filmen sa i en intervju i Washington Post: ”I’m on the side of those who do not believe that the man from Stratford-upon-Avon wrote the plays. I think the name was a pseudonym, certainly. [Anonymous] puts the authorship question firmly and squarely on the big screen. It’s a very risky thing to do, and obviously the orthodox Stratfordians are going to be apoplectic with rage.”
Som stor fan av välgjorda kostymdramer kommer jag naturligtvis att sitta bänkad i biografen. Att det sedan är med lite skräckblandad förtjusning, jag har inte direkt älskat Roland Emmerich tidigare bildspråk och förkärlek för konspirationsteorier och domedagsprofetior, men vem vet, han kanske överträffar mina förväntningar den här gången. Ett extra plus i min bok är det att det någonstans långt där inne finns ett korn av sanning i det hela. Shakespeare har ju i alla fall funnits och man har i många år ifrågasatt hur en bondpojk från landet kunnat skriva om så vitt skilda platser och med en förvånandsvärd insyn i hovlivet. Och, inte minst lika kittlande, det är ju en fråga som aldrig kommer att lösas. Vi vet inte och vi kommer aldrig att få veta hur det egentligen låg till. Det skapar oändliga möjligheter till goda historier. Tanken svindlar.
Läs mer:
Huffington Post
DN
