Jag ska erkänna att jag log mycket oftare än jag kände mig dyster när jag läste den här historien, den handlar så mycket mer om livet än om döden. Den är så vacker, så full av liv. Och mitt ex är fyllt av vikta musöron, understrykningar, kommentarer och post-it lappar – historien är för bra för att inte ta vara på på alla sätt man kan.
Min plats på jorden är ljuvlig. En bok så fylld av kärlek att jag blir alldeles varm inombords när jag lyssnar på Petters egen inläsning. …
Det här är långt ifrån någon dussinroman och jag kan mycket väl förstå att den fått flera utmärkelser. Ett tips är att ta en riktigt lång lässöndag, sjunka ner i soffan och låta sig svepas med. Men ta tid på dig, läs inte för fort, det gäller att hänga med från första sidan.
Det är en fin och tänkvärd historia Nicholls bjuder oss på. Kärlek är svårt, både i verkliga livet och på film.
Jag älskar den här boken!
Stämningen, miljön, karaktärerna. Jag menar – Paris! För att inte tala om Mia och Paul. Gud vad jag tyckte om dem och deras knasiga vänskap och starka band.
Två människor som skriver brev till varandra – kan det verkligen vara något?
Åh ja! Särskilt i Anne Youngsons tappning.
