-
M är för Mackenzie, midnatt och mord
Jag hade svårt att sluta lyssna och det är vi ju överens om att det är det bästa betyg man kan ge en bok - när man inte kan släppa den utan måste få veta vad som händer, hur det ska gå.
-
Bomber i Paris och ett osunt mor-son-förhållande
Rosy & John är bara 160 sidor lång, men ändå serverar Lamaitre oss en tät historia med högt tempo och mycket handling. Det gäller att hänga med i svängarna.
-
Full rulle från första sidan
”Seg i starten” var det någon som tyckte, men jag håller inte med, här är full fart från första till sista sidan.
-
Härligt spännande kodknäckeri
Det första chiffret bjuder på härligt spännande "jag kan inte sluta lyssna"-läsning och för första gången på länge längtar jag efter del två.
-
Svensk ödeckare med dansk-engelska förtecken
Vi har pratat om det många gånger förut – den här fascinationen för ödeckare. Helst engelska sådana. Karga, vindbitna miljöer med lika karga och vindbitna karaktärer. Det är något visst med dem, vare sig de kommer i bokform eller serveras som tv-serie. Vi älskar dem. Nästan förbehållslöst. Svenska skärgårdsdeckare finns det gott om och långt ifrån alla når upp till den klass och stämning som vi lärt oss älska så, men i Felsteg är Maria Adolfsson på god väg. Med sin alldeles egenuppfunna ögrupp Doggerland tar hon det bästa ur såväl engelsk som dansk deckarberättarkonst och gör den till sin egen. Att författare hittar på egna städer och byar är…
-
Klart storleken spelar roll
Det kan låta ytligt och borde inte ha någon som helst betydelse, men alla som ser Änglabarnet reagerar likadant: ”Gud vilket ljuvligt format!” Det var också min reaktion när jag fick boken i min hand. Habegäret slog till och instinktivt ville jag stoppa ner den i väskan – den är ju som gjord för det. Den senaste tiden har jag mött vanliga läsare så väl som förlagsfolk och alla reagerar som sagt likadant. Vill ha! 12×15 centimeter är helt enkelt den perfekta storleken på en bok och jag håller tummarna för fler historier i samma format. Änglabarnet är Gustafson och Kants fjärde bok i Singöserien. För tre år (! herre…
-
Kontentan – lita inte på någon
Att få träffa författare och prata böcker med dem är en förmån jag har lite då och då. Det är inte bara fantastiskt roligt (de flesta är så otroligt trevliga) utan också väldigt intressant. Man får reda på de mest underliga saker; som att man kan bli författare på grund av den förfärliga svenska vintern, att man kan skita helt i allt vad synopsis heter det funkar ändå, eller höra om recensenten som kärat ner sig i en av huvudpersonerna eller… I förra veckan hade jag förmånen att få prata med Mariette Lindstein under en Bok & Vin-kväll. Det var trevligt, spännande och oerhört intressant. Hon har ju onekligen en…