På ett alldeles eget och unikt sätt blandar Ólafsdóttir det lite knappa, karga isländska språkbruket med så härlig fransk feeling att ljuv musik uppstår. Det är som att långsamt njuta av riktigt god konfekt, eller ett glas sval, lätt sprudlande riesling. Omöjligt att motstå.
Etikett: frankrike
Jag älskar den här boken!
Stämningen, miljön, karaktärerna. Jag menar – Paris! För att inte tala om Mia och Paul. Gud vad jag tyckte om dem och deras knasiga vänskap och starka band.
Det är alltid roligt att upptäcka nya författarskap, särskilt sådana som sätter igång hjärnan och önskan och behovet av att prata om det med andra. Michel Bussi är den senaste i raden av författarskap som liksom inte bara lämnar en när sista sidan är utläst. Inte konstigt att han är en av Frankrikes tio mest lästa författare med en halv miljon sålda böcker
Poste restante är en ljuvlig historia om människor, möten och om att hitta och respektera sig själv, den man är. Karaktärerna är fint tecknade och jag vill åka dit och möta dem alla, nästan.
För ett år sedan föll jag som en fura för Rachel Rhys roman Farofylld överfart och sedan dess har jag otåligt gått och väntat på nästa bok från hennes penna. Och lagom till semester dök den upp – Dödligt arv. Har du inte läst den än kan jag bara gratulera – du har en härlig stund framför dig i hängmattan, på stranden, på balkongen eller var du nu föredrar att läsa på semestern.
Nej, här finns inga mord, ingen nervpirrande spänning. Ja, det är nördigt – böckerna är med överallt. Men det är vackert, tänkvärt, härlig, sorgligt ibland och roligt ibland. Det är helt enkelt en stunds ljuvlig läsning.
Söker du skön avkoppling så följ med på en trip till Bethany Bay och Aix-en-Provance. Du kommer inte ångra dig!
Som jag skrev häromsistens – böcker ska väcka känslor! I Sheila O’Flanagans (dessa underbara irländska namn – smått magiska och grafiskt snygga) nya bok Livet kan börja blir jag redan från början lite galen på Imogen. Hennes mähäighet och totala åtlydnad av sin man Vince går mig på nerverna. Jag får lust att ruska om…
När vårsolen steker in genom fönstret och försöker locka ut en i den, ännu bitande, vinterkylan är det lätt att drömma sig bort. Och vart bättre än Paris så här på våren. Det är något visst med den staden som lockar och drar. Och ännu mer så efter att ha avnjutit Jojo Moyes bok Ensam…